1. The Knife, »Heartbeats«

Publicerat den 31 December 2009 under Listan av Gästskribent. 18 kommentarer.

1. The Knife, »Heartbeats«
(singel & albumspår, Deep Cuts, 2002)

Gästskribent: Karin Arbsjö

Olof Dreijer, Karin Dreijer.När The Knife nominerades till en Grammis för bästa album 2003 skickade de en person utklädd till gorilla till galan för att protestera mot den sexistiska musikvärlden. I år bojkottar de den helt eftersom priset är uppdelat efter kön.

»Jag ska prata om musikpolitik, musikfeminism, sexistiska instrumenteringar och könsstereotypa sångarrangemang«, sa Karin Dreijer inför sitt sommarprat 2004. Det var också det som skivan Deep Cuts handlade om. Politik, fast gömd i tuggummi. En trojansk häst, som Jonas Grönlund skrev häromdagen.

Jag tror trojanerna var svenska pojkar. De musikintresserade som säkert skulle sälla sig till »popvänster« om de fick frågan men ändå hade skivsamlingar som till 90% bestod av mäns musik. Killarna som ordnade klubbarna där andra killar spelade skivor. Det var i alla fall de jag ville se besegrade av den skinande popmusiken där hon spelade alla rollerna, talade med alla röster. Sida vid sida med sin bror.

Det hände något med popvärlden i Sverige under början av nollnolltalet. Det är lätt att glömma bort hur illa det var men på 90-talet kunde skivbolag och festivaler ha lineups bestående av män och enbart män och komma undan med det som något normalt (lite som det fungerar i klubbvärlden nu). Det förändrades i takt med att DIY-kulturen exploderade – även om all utveckling till det bättre verkar hänga på en skör tråd. Karin Dreijer var extremt viktig för den förändringen och hon var så jävla kompromisslös och genialisk med sin feminism att den genomsyrade allt.

Allt det här är viktigt också för låten»Heartbeats«, 00-talets bästa. Det impregnerar den.

http://www.dailymotion.com/videox2wx3d

Liksom hon som sjunger den vägrar låten att inrätta sig. Den skapar ett enormt kraftfält genom att placera sig mellan dur och moll. Mellan nyvunnen kärlek och förlorad kärlek. Ögonblicket då hjärnan är ett rakblad och de tio dagarna av perfekta låtar är över men, precis som perfekt nostalgi, låter »Heartbeats« oss uppleva dem igen.

I intervjuer verkade det nästan som om The Knife ångrade sig sen, att de hade gått så långt mot ett kommersiellt ljud för att packetera sitt budskap på Deep Cuts. Kanske upplevde de att de efterföljare som deras electropop fick inte hade samma medvetna förhållningssätt till det plastiga. Och vi vet alla vad som hände med covern och en stor mängd kulörta studsbollar.

Men jag tror inte att man kan ångra »Heartbeats«.

Karin Arbsjö är nöjesreporter på Sydsvenskan och har tidigare skrivit på Nollnolltalet.se om Ameries »1 Thing«. Hon tycker att »Heartbeats« är 00-talets bästa låt.

Lyssna också på:

The Knife, »Pass This On« (singel & albumspår, Deep Cuts, 2002)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

The Knife feat. Jenny Wilson, »You Take My Breath Away« (singel & albumspår, Deep Cuts, 2002)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Le Tigre, »Deceptacon (DFA remix)«

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , , ,

2. Outkast, »Hey Ya!«

Publicerat den 31 December 2009 under Listan av Kim Nordberg. 1 kommentar.

2. Outkast, »Hey Ya!«
(singel & albumspår, Speakerboxxx/The Love Below, 2003)

»Kärleken är någonting som dör. Och när den dör går den över i förruttnelse och kan bli jordmån för en ny kärlek. Den döda kärleken lever då sitt hemliga liv i den levande och det finns i själva verket i kärleken ingen död.«

Pär Lagerkvist, ur Dvärgen.

andre3000-21. När den här texten publiceras vet ni att »Hey Ya!« inte vann omröstningen. Jag hade mina pengar på den ganska länge. Nästan alla röstande hade med »Hey Ya!« på sina listor. Den blev därmed 00-talets näst bästa låt. Det sägs att André 3000 sjöng in varje rad 30 gånger och sedan satte ihop bitarna, fras för fras. Till slut karvade han fram en störtskön poplåt, som sedan dess har spelats av många, många män med skägg.

2. »Hey Ya!« har en kapad takt. Ni kan räkna med själva: en två tre fyr, en två tre fyr, en två tre fyr, en två (!). Sen börjar den om. Den har också en kul video, där André 3000 spelar alla roller i gruppen The Love Below. Videon är en parafras på The Beatles första framträdande på amerikanska The Ed Sullivan Show 1964.

YouTube Preview Image

3. För att bli lika rippad som André är i videon (se 2:35 in i klippet) behöver man träna rätt mycket. Dels så gäller det ju att bränna av en del underhudsfett, men också att hata sig själv hyfsat mycket. Boxare kan det här. Det beror delvis på att man kan bli knockad av ett enda njurslag. Det är en motivering i sig, att slippa smärta.

1228128424

4.»Hey Ya!« handlar om kärleken och döden. Den är ett kapitel i ett kärleksfilmmanus som André jobbade med i början av 2000-talet. I berättelsen har huvudpersonen just vaknat efter en kärleksnatt med sin favorittjej och undrar om han ska tillåta sig vara kär eller släppa allt och dra. »If what they say is ›nothing lasts forever‹, then what makes love the exception?«, undrar André 3000. Jag låter Pär Lagerkvist svara. I kärleken finns ingen död, skriver Pär Lagerkvists dvärg i sin dagbok. Själva villkoret för kärlekens seger över döden är, enligt honom, att försonas med tanken på att den kräver skiftande föremål. Paret i »Hey Ya!« ser sina föräldrars samvaro i fonden men konstaterar att de inte kan leva på samma sätt. Därför måste de kanske ta avsked. Men också detta konstaterande gör för ont. Vi får aldrig veta vad de bestämmer sig för, eftersom resonemanget inte har något slut. Som André säger innan låten urartar i en lång orgie i nonsens: »Y’all don’t want me here, you just wanna dance«.

Företaget Polaroid var förresten glada över uppmärksamheten, men tvingades gå ut med en varning om att man inte alls skulle “shake it like a Polaroid picture”, som låten uppmanar.

Kim Veerabuthroo Nordberg är journalist och redaktör för Musikmagasinet Novell. Han skrev den allra första texten om en låt på Nollnolltalet.se-lista, Michael Jacksons »You Rock My World« på plats 100. Kim tycker att »Hey Ya!« är 00-talets 15e bästa låt.

Lyssna också på:

Outkast, »B.O.B. (Bombs Over Baghdad)« (singel & albumspår, Stankonia, 2001)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Outkast, »So Fresh So Clean« (singel & albumspår, Stankonia, 2001)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Kelis feat. André 3000, »Millionaire« (singel & albumspår, Tasty, 2004)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , ,

3. M.I.A., »Paper Planes«

Publicerat den 31 December 2009 under Listan av Gästskribent. Inga kommentarer.

3. M.I.A., »Paper Planes«
(singel & albumspår, Kala, 2007)

Gästskribent: Jenny Damberg

»Ingen vill dansa till politiska låtar. All musik som slår är sån som egentligen inte handlar om något särskilt. Jag ville se om jag kunde skriva låtar om något viktigt och få det att låta som inget särskilt.«

M.I.A., april 2008.

Maya Arulpragasam.Ironi är en lyx. Normen skrattar bara åt sig själv, eller om någon dunkar den instämmande i ryggen. Ironiserar eller skämtar man utanför den kan man räkna med att få förklara sig. Det blir inte så himla kul. I Sverige var mottagandet av Jonas Hassen Khemiris debut Ett öga rött (2003) ett belysande exempel; äntligen!, en äkta röst från förorten! Hassen Khemiri, som inte avlagt ett vittnesmål utan skrivit − som i: hittat på − en berättelse där berättelsen i hög grad låg i språket och den högstadiekrisiga tankesultanens identitetsskapande genom det, kom att ägna en försvarlig del av sitt mediala utrymme under 00-talet åt att diskutera språkbruk och autenticitetshets. »Blatten kan vara äkta, men blatten kan aldrig vara skönlitterär«, konstaterade han frankt.

I »Paper planes« fyras 48 pistolskott av, synkade med rasslande kassaregister. Texten handlar om att råna och skjuta, »allt vi vill göra är att ta era pengar och…« – så stöddig att Jay-Z, Kanye West, T.I. och Lil’ Wayne lånade påståendet att ingen har »swagger like us«.

»Swagga Like Us« blev en massiv hit.

Även »Paper planes« slog, efter något år. Blev, via covers, remixer och ett par succéfilmsoundtrack (grabbkomedin The Pineapple Express, rännstensungedramat Slumdog Millionaire), en mainstreamhit. M.I.A:s första.

På framgångarna följde förklaringskravet som ett brev på posten. Det är satir, förklarade Maya Arulpragasam i intervjuer. Det handlar inte om att skjuta huvet av folk, det handlar om hur folk som jobbar 20-timmarsskift med skitjobb och är för trötta för att göra något annat när de kommer hem ändå uppfattas som ett hot. Hennes egen mamma, Kala (vars namn hon också lånat till albumtiteln) är ett exempel. Sömmerska och stormarknadskassörska under sina 20 år i London – och stämplad som ett hot av den amerikanska underrättelsetjänsten.

MTV censurerade videon. I stället för skott hörs ett obestämbart poppande ljud när låten spelas i tv.

»Folk kunde säga ›Gud, den här låten är så våldsam.‹ Samtidigt pågick det ett krig i Irak. Det fanns de som tjänade väldigt mycket på att sälja ammunition och vapen som dödade miljoner människor, och det var inte ens en fråga som togs upp till diskussion«, sa Arulpragasam.

Pistolerna, barnkören, det rasslande kassaregistret, hela M.I.A:s uttryck – ironin – är i sig ett intyg om att världen ändå rör sig framåt, och samman. Sett i ett popkulturellt perspektiv var det för 30 år sedan i högre grad vita män från England och USA som gav sin syn på vad som är fel i världen.

Den utvecklingen, historien, pulserar i »Paper Planes«, fysiskt, i form av den lojt vaksamma alarmupptaktsgitarren från The Clashs »Straight To Hell«. Men medan Joe Strummer 1982 mässade gravallvarligt – det är i sig inget anmärkningsvärt, det är ett gravallvarligt ämne – om världens absoluta elände, drog alltså M.I.A och producenten Diplo på för fullt i effektlådan. De drog också in ett gäng ungar (från invandrartäta Londonstadsdelen Brixton, central även för The Clash) för refrängen − lånad från Wreckx-n-Effects lattjodänga »Rump Shaker« −och tog på samma gång ett par rätt schyssta danssteg på väg mot revolutionen.

»Paper Planes« gav snabbt upphov till en rad remixer, officiella och inofficiella, från etablerade namn som 50 Cent, Freeway och Lil’ Wayne, liksom från nya som Afrikan Boy, Rye Rye och Esau Mwamwaya.

Är detta − remixer, covers, kopiering, bearbetning − i sig ett kvalitetsmått?

Kanske.

Utmärkande för samtida musik under 00-talet var ju dj-funktionens genomslag. Med ett i princip oändligt urval blev det ännu viktigare, viktigast, att sortera och kombinera. Att i det läget klippa ihop något som fler vill använda, det är ändå något visst värt.

M.I.A. och Diplo, dj:n och producenten hon samarbetat med sedan starten, båda förenade i ett intresse för musik och kultur utanför lattegetto-mittfåran (och samtidigt med en osviklig, kanske oundviklig, känsla för vad som fungerar där, mp3-bloggarna stod minst sagt på tå inför »Paper Planes«), gjorde under 00-talet kul, ja, godmodig, pop. På Kala bjöd de in rappande australiensiska aborigintioåringarna The Wilcannia Mob (i »Mango Pickle Down River«). M.I.A. reste till Indien och Trinidad, samplade Jonathan Richman, samplade Pixies, samplade Bollywoodklassiker.

De blandade hejvilt, med fast hand. Och de var kul.

M.I.A. började, under det namnet − lånat från militärens missing in action, vilket hennes far, tamilsk motståndsman och anledningen till att familjen Arulpragasam tvingades lämna Sri Lanka för London, var under perioder − som bild- och videokonstnär. Utbildad på St Martins, kompis med Justine Frischmann från britpoprockgruppen Elastica och succédesignern Luella Bartley. Hennes digitala revolutionsromantiska klipp-och-klistra-estetik, schabloner av tigrar, afrikanska batikmönster, utfrätta pixlar, en bildskärm som har spruckit upp, en hårddisk som defragmenteras, plastskrot, billiga delar som häftas snarare än fogas ihop, hjälpligt, till synes något alla kan göra, går igen i musiken.

Det ser enkelt ut, kul, det låter inte alls komplicerat.

Vore det inte för att det då och då smäller till – av skott, av blixtgeniala infall – skulle man kanske inte tänka på att det är musik som handlar om något särskilt.

Men så som M.I.A. gör det går det inte riktigt att låta bli att lyssna på vad hon har att säga.

Jenny Damberg är webbredaktör på DN På Stan. Hon har tidigare skrivit om The Essex Greens »The Late Great Cassiopia« på Nollnolltalet.se. Jenny tycker att »Paper Planes« är 00-talets åttonde bästa låt.

Lyssna också på:

M.I.A., »Bucky Done Gone« (singel & albumspår, Arular, 2005)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

M.I.A., »Galang« (singel & albumspår, Arular, 2005)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

M.I.A., »Boyz (The Twelves remix)« (remix, 2007)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: ,

4. Broder Daniel, »Shoreline«

Publicerat den 28 December 2009 under Listan av Gästskribent. 8 kommentarer.

4. Broder Daniel, »Shoreline«
(singel & albumspår, Cruel Town, 2003)

Gästskribent: Anna Swantesson

Broder Daniel.Cheferna på TV4 måste antingen ha varit lite godtrogna eller märkligt streetsmarta med framtidskoll. De litade i alla fall på redaktionen för Sen Kväll Med Luuk när de hösten 2001 tyckte att Broder Daniel, ett i ärlighetens namn halvsmalt indieband, skulle göra comeback i deras allra största talkshow. Ett program där Madonna, Bruce Springsteen och Roxette tidigare hade varit gäster. Dessutom skulle Kronprinsessan Victoria medverka i samma program. Det skulle vara ungefär som om [ingenting] spelade hos Skavlan istället för Melody Gardot.

Kanske lät sig TV4-folket övertalas av att den där nya svenska popstjärnan i matroskläder spelade bas i bandet och att killen som gjort P3-hitten »Mon Amour« spelade gitarr. (Dock föga troligt att de gick igång på att Embassy-Fredrik medverkade på tamburin.)

YouTube Preview Image

Luuk-uppträdandet var fantastiskt, det kändes som en omedelbar klassiker, men det var det som hände efteråt som var intressant. För bandets comeback kom av sig och det dröjde två år innan »Shoreline« släpptes på riktigt.

Varken jag eller någon jag kände hade börjat ladda ner musik från nätet ännu. Det enda sättet att få tag på musik var på hederliga cd-skivor. Jag tror att det var Sladjan Osmanagic (numer fotbollsexpert, då bandbokare på Sen Kväll Med Luuk) som läckte ut en skiva med uppträdandet på cd. Den vintern ville alla ha den där skivan. Den var sjukt eftertraktad. Jag kommer till och med ihåg att de utvalda gick omkring och bar på den i jackfickan, dels för att imponera, men framförallt för att man kanske skulle till en krog där man ville höra låten (risken fanns ju att dj:n inte fått tag på skivan).

Det här var dimmiga dagar av dans dans dans och det är svårt med minnet. Men när jag blundar och lyssnar på den där bootlegen så ser jag någon snubbe från klubbkollektivet Bomben, förmodligen Gustav Gelin, framför mig. Full som en kastrull. Röd i ansiktet. Uppsnärjd i det blå, på en bardisk på den lilla baren Och Det Stora Havet på Södermalm. Lycklig men med tårar i ögonen. Vi-mot-dom-näven i luften. Skrålandes:

Ever since I was eight or nine
I’ve been standing on the shoreline
For all my life I’ve been waiting
For something lasting
You lose your hunger and you lose your way
You get confused and then you fade away
Oh this town
Kills you when you are young

YouTube Preview Image

Popmusik handlar väldigt mycket om tröst. Att få känna att man inte är ensam. Någon annan har känt samma sak förut och nu känner vi det tillsammans. Den skakar om, omfamnar och innesluter.

Det finns inget svenskt band som är bättre på det än Broder Daniel.

Broder Daniel är den där sortens grupp som räddar liv. Och att de bokstavligen gjort det förstod man på riktigt efter Anders Göthbergs bortgång när man läste inläggen på BD:s hemsida. Broder Daniel gör saker med en på fyra minuter som inte fem år hos en psykolog kan hjälpa en med.

När Broder Daniel slog igenom påstods det att Henrik Berggren inte kunde sjunga och att bandet inte kunde spela. Det må vara hänt, även om de flesta av oss inte håller med. Men de kan rädda liv, och det är det väldigt få band som kan.

Anna Westman Swantesson är journalist och har skrivit om Hot Chip och T.I. längre ner på Nollnolltalet.se-listan. Hon tycker att »Shoreline« är 00-talets tredje bästa låt.

Lyssna också på:

The Plan, »Let’s Leave« (singel & albumspår, The Plan, 2001)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Franke, »Ställs mot dig« (singel & albumspår, Optimismens hån, 2003)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Bad Cash Quartet, »Big Day Coming« (singel & albumspår, Outcast, 2001)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , , ,

5. The Postal Service, »Such Great Heights«

Publicerat den 27 December 2009 under Listan av Niklas Alicki. 4 kommentarer.

5. The Postal Service, »Such Great Heights«
(singel & albumspår, Give Up, 2003)

The Postal Service.Jag kommer fortfarande ihåg dagen jag fick Give Up med The Postal Service. Det var en varm dag i juni 2003, dagen då jag tog studenten. Det var också den sista dagen innan jag insåg att relationer inte varar för evigt. Jag syftar inte på det här vuxna insiktsfulla sättet, utan på det barnsligt naiva. På det där sättet som långsamt – dag för dag – tar andan ur en.

Jag skäms nästan lite för att berätta det, för det är så oerhört blåögt. Men så var det verkligen. Människorna som hade samlat sig på min balkong den där dagen har en efter en försvunnit ur mitt liv. Jag fick skivan av två gymnasiekompisar i studentpresent. Den ena flyttade utomlands och den andra har nu flyttat tillbaka till sina föräldrar i hemstaden. Där fanns också min skinhead-kompis som introducerade mig för The Smiths och Nine Inch Nails. Han bor i Malmö nu, och vi ses bara någon gång då och då när jag slinker in på caféet han jobbar på. Min allra bästa kompis under gymnasiet var också där. Han flyttade till Australien i några år efter studenten, när han kom tillbaka hade han återfunnit sin tro på Gud och flyttade till Norge. Det var väl två år sen jag pratade med honom senast.

Allt det där var väl något jag egentligen visste innerst inne. Eller i alla fall borde ha insett vid 19 års ålder. Att människor kommer och går i ens liv. Men ändå – just där och då – hade jag ändå en bild av att de här människorna i min närhet alltid skulle finnas där. Att allt man hade delat med de runt omkring mig inte var förgäves.

YouTube Preview Image

The Postal Service började som ett prestigelöst projekt mellan Jimmy Tamborello i Dntel och Ben Gibbard i Death Cab for Cutie. Efter ett samarbete i Dntels låt »(This is) The Dream of Evan and Chan« började de skicka ytterliggare låtfragment på posten mellan varandra. Det som kom att bli deras debutalbum – och hittills enda album – blev en oväntad framgång. Det mest sålda albumet på skivbolaget Sub Pop sedan Nirvanas debut.

Det där insåg jag ju, att väldigt många människor gillade skivan. Vilket en femte plats på den här listan borde vara det slutgiltiga beviset på. Men trots det så har jag alltid upplevt att The Postal Service har varit bara mitt. Jag har aldrig hört skivan spelats så värst mycket ute på klubbar, inte sett så många artiklar eller hyllande texter om den som man ständigt gör för andra skivor. Människor i min närhet verkar tycka att det är en bra skiva, men inte unik på något sätt.

Men nu är den som sagt på femte plats över 00-talets bästa låtar. Före alla Håkan Hellströms låtar, före hyllade R Kellys »Ignition (remix)« och före alla låtar på Daft Punks dansgolvsanthem Discovery. Jag är uppriktigt förvånad över att »Such Great Heights« hamnat så högt upp på listan.

Jag ska inte försöka mig på att gissa varför ni andra också verkar gilla »Such Great Heights« så mycket. Det enda jag kan hoppas på är att försöka förmedla allt låten har betytt för mig. Varför det är den enda låten jag har kunnat lyssna på regelbundet sedan den kom ut för sex år sedan. För i min värld där insikten av att inget varar för evigt har chockat mig så har den varit min fasta punkt. En markering från det mitt vuxna liv började. Ungefär som ett pojkrum som aldrig möbleras om till det gästrum det i verkligheten har blivit.

För mig symboliserar »Such Great Heights« ett minne från den sista dagen i barndomens naiva trygghet. På ett sånt där självklart sätt bara riktigt bra poplåtar kan göra.

Niklas Alicki är frilansjournalist och redaktör för Musikmagasinet Novell. Han tycker att »Such Great Heights« är 00-talets femte bästa låt.

Lyssna också på:

Dntel, »This Is The Dream Of Evan And Chan« (singel & albumspår, Life Is Full of Possibilities, 2001)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Modest Mouse, »Float On« (singel & albumspår, Good News For People Who Love Bad News, 2004)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Death Cab For Cutie, »The New Year« (albumspår, Transatlanticism, 2003)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , , ,

6. Håkan Hellström, »Känn ingen sorg för mig Göteborg«

Publicerat den 26 December 2009 under Listan av Gästskribent. 14 kommentarer.

6. Håkan Hellström, »Känn ingen sorg för mig Göteborg«
(singel & albumspår, Känn ingen sorg för mig Göteborg, 2000)

Gästskribent: Johan Scheele

Håkan.I början av nittiotalet gjorde kvällstidningarna varje sommar ett uppslag om en Ulf Lundell-spelning, kanske en turnépremier, vem vet. En artikel om någon Janne Bark på gitarr och intervjuer med de allt äldre »pojkarna längst fram«, de som drack massa öl, kunde sjunga med i alla texter och hade sett Uffe varenda år sedan tiden då en dålig potatisskörd fick folk att emigrera till Amerika.

»Känn ingen sorg för mig Göteborg«.

Egentligen finns alla ledtrådar till Håkans storhet fångad i den nästan fyra minuter långa debutsingeln. Den fina, lite aviga melodin, det karaktäristiska sättet att sjunga. Men också det där andra. Den där spontana glädjen, manifesterat av små falsettjut och utrop (Ett »Eyh!« efter 3.09) som han inte verkar kunna låta bli − precis samma impuls som blivit ett »Be-bop-a-lula« eller ett »Stick Martin!« på senaste skivan. Och de där trummorna som liksom snubblar runt i bakgrunden som en föraning av den samba som blommade ut på uppföljaren och en musikalisk upptäckarglädje.

Och så texten. Hemingway skrev i Livet är en fest, boken om hans tjugotal i Paris, att det ända sättet att skriva är att börja med den »sannaste meningen man känner till«. Håkan staplar sådana små skärvor av sanning (eller av andras låttexter…) på varandra.

YouTube Preview Image

Men när man vänder sig om efter tio år är det lätt att ha glömt. Att det inte var så självklart då, att han var bra, Håkan. En vän påminde mig igår. »Fan, det är intressant, när man hörde ›Känn ingen sorg‹ första gången, det var ju en bra låt, men man visste liksom inte om det var typ en Joakim Hillson«. Och visst, bakgrunden i Broder Daniel och Honey Is Cool ingav ju respekt och debuten blev nästan unisont hyllad, men innan det, innan recensionerna, innan han seglade på allas armar på Night Life, innan han kysstes av Bjurman − några dagar så visste folk inte riktigt.

Personligen minns jag ingen tvekan. Som jag kommer ihåg det räckte det med det första ackordet och ett vingligt »Ge mig arsenik«, sedan visste jag.

Och jag tror vi närmar oss något där. Att vara med från början, veta direkt.

Ni vet. Man är kanske typ tjugo, pluggar på universitet i någon stad. Går ut, ramlar omkull, landar i ett vardagsrum, vargtimmen, spelar Lill Lindfors Du är den ende eller Van Morrissons Astral Weeks-skiva. Någon Northern Soul-samling kanske. Man har tappat hoppet om ett långt och lyckligt äktenskap med någon samtida musik. Britpopen och grungen, som man egentligen träffade i en mer lämplig ålder, hade liksom inte blivit mer än några gamla ex som man fortfarande sprang på ibland. Hip hopen, soulen som enstaka nätter av lust, men inget långsiktigt.

Så kommer »Känn ingen sorg för mig Göteborg«.

2009 avslutar modetidningen Bon ett årtionde genom att citera »Känn ingen sorg för mig Göteborg« i decenniets sista ledare: »Ge mig nåt som tar mig någonstans«. Och i någon kvällstidning samma år: ett konsertuppslag, en artikel om någon Daniel Gilbert på gitarr och de där allt äldre pojkarna och flickorna längst fram, de som kan alla texterna och har varit med sedan, tja − när det började med den där singeln, ni vet, den som definierade det svenska nollnolltalet.

Jag föraktade såklart de där Uffe-pojkarna-längst-fram, då i början av nittiotalet.

Och nu. Till mitt försvar, i all ängslighet, vill jag säga att jag inte står längst fram. Jag kan förvisso texterna och för inte så länge sedan, tror det var Way Out West 2008, lyfte jag ölstinn upp en främmande man av misstag under en konsert. Sedan sjöng vi med till »Tro & Tvivel« i förbrödring.

Jag förstår hur det ser ut.

»För livet går vidare, och Håkan följer med.«, skrev David Hylander om »Tro & Tvivel« på plats 46 på den här listan. Och vafan. Det är väl bara att erkänna. Det får nog bli så. Det är värt en lätt bismak av Ulf Lundell och pojkarna längst fram.

Johan Scheele är journalist. Han tycker att »Känn ingen sorg för mig Göteborg« är 00-talets bästa låt.

Lyssna också på:

Håkan Hellström, »Ramlar« (singel & albumspår, Känn ingen sorg för mig Göteborg, 2000)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Håkan Hellström, »En vän med en bil« (singel & albumspår, Känn ingen sorg för mig Göteborg, 2000)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Håkan Hellström, »Kom igen Lena!« (singel & albumspår, Det är så jag säger det, 2002)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter:

7. The Avalanches, »Since I Left You«

Publicerat den 25 December 2009 under Listan av David Hylander. 5 kommentarer.

7. The Avalanches, »Since I Left You«
(singel & albumspår, Since I Left You, 2000)

The Avalanches.Jag tänkte: Det här är framtiden. Det här är popmusikens nya tideräkning; före eller efter The Avalanches. Det här är musiken som kommer att definiera min generation.

I efterhand låter det absurt, nästan sinnesförvirrat. Men jag var 17 år, förläst på tidningen Pop, och starkt präglad av ett 90-tal som knappt hade tagit slut. Ett 90-tal när vuxna män på fullt allvar pratade om att »rockhistorien ständigt måste skrivas om«. De skrev lyriskt om de musikaliska skiften de själva hade varit med om − punken, dansmusikens genombrott i slutet av 80-talet − och jag avundades dem. Jag satte popmusiken och rockhistorien i bestämd artikel och ville vara en del av de stora skeendena med samma oreflekterande entusiasm som de unga män som sökte efter krigets hjältedåd i 1910-talets skyttegravar. Tack och lov var konsekvenserna komiska snarare än tragiska i mitt fall.

Att »Since I Left You« placerar sig så högt på den här listan beror delvis på att det är en sinnrikt konstruerad och makalöst effektiv poplåt; en drömskt vacker minisymfoni med en av de starkaste melodiska hakarna från inte bara det här årtiondet utan från alla årtionden.

YouTube Preview Image

Men att så många av oss minns »Since I Left You« som speciell handlar också, tror jag, om att den kändes så fundamentalt, hisnande ny just då. Att den tog allt som vi älskade med musik och återuppfann det; kalibrerade om vårt sinne för vad som var bra och betydelsefull musik. Ibland undrar jag om den känslan ens är möjlig idag, i den fragmentariserade, avromantiserade lyssnarkultur som 00-talet lämnar efter sig.

Det må vara som det är med den saken. I december 2009 kan man konstatera att The Avalanches inte var framtiden, inte en sexhövdad messiasfigur från Melbourne, kommen för att frälsa människorna med en sampler och en löjeväckande stor skivsamling.

Man kan också konstatera att deras enda fullängdsskiva (för att använda de där 90-talsmännens parlör) är ett av 00-talets mest anmärkningsvärda musikaliska verk; en 60-minuters klipp-och-klistra-svit byggd på oändliga lager av musiknördig finess, lekfull whimsy och svärmisk skönhet.

Och titelspåret, »Since I Left You«, kommer alltid att vara en av de vackraste poplåtar jag − 17, 27 eller 87 år gammal − någonsin har hört.

David Hylander är frilansjournalist och gav som tonårig musikrecensent i Hallands Nyheter högsta betyg till Since I Left You när den släpptes i Sverige 2001. Han tycker att »Since I Left You« är 00-talets näst bästa låt.

Lyssna också på:

The Avalanches, »Ray Of Zdarlight« (mp3, 2006)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Badly Drawn Boy, »The Shining (The Avalanches remix)« (singelspår, Once Around The Block, 2000)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Handsomeboy Technique, »Your Blessings« (albumspår, Adelie Land, 2006)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , ,

8. Daft Punk, »One More Time«

Publicerat den 23 December 2009 under Listan av Gästskribent. 6 kommentarer.

8. Daft Punk, »One More Time«
(singel & albumspår, Discovery, 2001)

Gästskribent: Billy Rimgard

Daft Punk.De bästa låtarna är de som handlar om sig själva. Som Kylie Minogues »Can’t Get You Out of My Head« vars titel lika mycket anspelar på la-la-la-melodin som på någon okänd du-person. Eller som Daft Punks »One More Time«, vars monotona loop påhejas av Romanthonys söndervridna röst som fyller något innehållslöst med mening.

Daft Punks Discovery var inte ett vanligt album. Parallellt med inspelningen av musiken skrevs manuset till filmen Interstella 5555 som senare förverkligades av animelegenden Leiji Matsumoto. Filmen saknar dialog och det som ackompanjerar hjältarna som kidnappas från sin hemplanet för att exploateras av cyniska skivbolag på jorden är fullängdaren i sin helhet.

När man tittar tillbaka känns det mer och mer som att det är omöjligt att separera de två. Albumet är så noggrant arrangerat för att passa handlingen att Discovery måste betraktas som en del av ett konceptuellt verk. Om inte annat så är det en klädsam ursäkt när man sitter i soffan och storbölar till de sista skälvande tre minuterna av »Too Long« (hjälten! statyn! barnet!).

När Interstella 5555 börjar står Stella, Arpegius, Baryl och Octavius och framför sin hit »One More Time« som galaxens coolaste band.

YouTube Preview Image

* Här skulle vi vilja ha klippet från Interstella 5555, men det går av någon outgrundlig anledning inte att bädda in. Finns här.

Deras uppträdande är så bländade att militärerna i rymdskeppen sitter fastklistrade framför tvn och därför missar när Onda Skivbolaget stormar planeten för att kidnappa dem.

Det är uppenbart varför det är en hit som skulle fungera lika bra på jorden som på deras hemplanet: »One More Time« är fluff. Den handlar om upprepning, om sig själv.

Nedplocket och uppbyggnaden är sådana klassiska klichéer att titeln »One More Time« lika gärna kan syfta på dansmusikens regelmässiga arrangemang. Upprepa den där loopen en gång till. Sjung med oss i de här betydelselösa orden en gång till. Go nuts när beatet kommer tillbaka en gång till.

Nedtecknad blir texten en lång rad tomma fraser, uttryck som låter bra bredvid varandra, och i normala fall skulle den ha tillhört en dussinlåt som fått en handfull spelningar i reklamradion och sen dött. Men över musiken förvandlas den plötsligt till en vädjan om att få greppa de där sista magiska ögonblicken i natten.

Stäng inte än, vi vill dansa en gång till. Låt det här aldrig ta slut, vi vill skrika en gång till. Om det måste vara över, låt oss komma tillbaka imorgon kväll. En gång till.

»One More Time« är lysande som parodi på popmusik vars lyrik kommer undan med formuleringar som »she loves you yeah yeah yeah«, men den är också den perfekta hymnen till natten när allting är möjligt, där alla bekymmer lämnades hemma för några timmar i stroboskopljuset. Den är i hela sin uppenbarelse en motsägelse som gör att vi inte vet om vi ska le och diskutera dess meta-betydelser eller om vi ska slänga händerna i luften och dansa. Oftast gör vi därför både och.

Billy Rimgard är musikskribent och har bidragit med texter om Phoenix och Felix Da Housecat till Nollnolltalet.se. Han tycker att »One More Time« är 00-talets allra bästa låt.

Lyssna också på:

Daft Punk, »Superheroes« (albumspår, Discovery, 2001)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Daft Punk, »Harder, Better, Faster, Stronger« (singel & albumspår, Discovery, 2001)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Mylo, »Drop The Pressure« (singel & albumspår, Destroy Rock & Roll, 2004)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: ,

9. Robyn, »Be Mine«

Publicerat den 22 December 2009 under Listan av Maggie Strömberg. 2 kommentarer.

9. Robyn, »Be Mine«
(singel & albumspår, Robyn, 2005)

Genom en smått otrolig slump hamnade Robyns »Be Mine« och hennes Kleerup-samarbete »With Every Heartbeat« på exakt samma poängsumma när vi räknade ihop Nollnolltalet.se-listan. Därför presenterar vi båda låtarna på samma dag, och med en enda text om Robyn.

Robyn.

Maggie: Nu är det lördag. Jag är trött på Hultsfred. Men idag är det mina topp3, fotbollen, håkan och robyn. På samma dag! Fint.

It’s a good thing tears never show in the pouring rain

Linn: Vilken bra idé i sms:et: Robyn istället för Morrissey! Det låter ju helt givet. Men alltså, vet du något om vilket nummer det är meningen jag ska vara med i och när det i så fall är deadline osv?

As if a good thing ever could make up for all the pain

Maggie: Robyn var fantastisk igår. Jag var arg och tänkte att jag skulle göra slut, fast det gick över efter konserten. Alltså det var robyn som gjorde mig arg. Så stod jag där och önskade att du skulle skriva om henne för din beskrivning av hur hon går in och ut ur karaktärer var så himla exakt. Hon hade röda lösögonfransar och var så jävla cool. Som extranummer gjorde hon be mine akustiskt. Då var det nästan ingen kvar. Solen hade gått upp och det var så jävla jävla kallt och det kom rök ur munnen och jag kunde inte skrika mellan låtarna utan mest dra efter andan för att det var så bra.

There’ll be no last chance I promise to never mess it up again
Just the sweet pain of watching your back as you walk
As I’m watching you walk away

Fanny: ps Robyn ska sommarprata i år!!! 20 juli.

It’s a cruel thing you’ll never know all the ways I tried
It’s a hard thing faking a smile when I feel like I’m falling apart inside

Karin: Alltså jag vill verkligen vara en bra dj på fredag. Åh vad jag vill det. Ska sitta och klura på pepp pepp pepp-musik hela veckan. Åh vad jag vill att folk ska dansa och ha roligt. Jag vill spela BRA låtar som inte bara är fulhits. Ååååååååh. Och så jävla oskuldstema! Jag gjorde direkt kopplingen till låtar som handlar om dåligt sex, men det kom jag inte heller på några… Brainstorming!

Fanny: ROBYN med JACK U OFF!! princecover men å satan i gatan vad bra den är, jag tror det var jag och helena som pratade om att den tjejen unnar man fan hennes framgång.

(I saw you at the station, you had your arm around
Whats her name? She had on that scarf I gave you
you got down to tie her laces)
Cause you never were, and you never will be mine
(You looked happy and that’s great)
No, you never were, and you never will be mine
(I just miss you, that’s all)

Linn: Det här är inte en utav mina överdrifter utan fullkomlig sanning: jag tänker på Robyn varje dag. Jag tror att det måste vara så att hon är min idol.

There’s a moment to seize everytime that we meet
But you always keep passing me by
No, you never were, and you never will be mine

Karin: Jag tänker också på Robyn jätteofta! Jag brukar sitta och kolla på perezhilton.com, han gillar ju henne. Och varje gång han postar något om henne kommer det hundra kommentarer om att hon är ful, tjock, dålig och gammal, att hennes hår ser konstigt ut, är hon en kille eller tjej, osv. Det är konstigt. De är konstiga, amerikanarna. Jag tycker Robyn är så jävla bra och cool och skithet.

Tell me would it make you happy baby

Linn: Robyn är den absolut hetaste som finns! Men t.ex. Arnar säger att hon är typ den sista i världen som han skulle ligga med. Vilket med lite snabb empiri betyder: alla tycker olika. Eller alltså: folk verkar älska eller hata.

So I don’t look back
Still I’m dying with every step I take

Helena: hörrni, ni missar väl inte robyn på tv idag! tvåan, 21.30.

Maybe we could make it alright
We could make it better sometime
Maybe we could make it happen baby

jag: hej. .tycker du min nollnolltext är för låg nivå? jag kan va bättre på robyn

We could keep trying but things will never change.

YouTube Preview Image

Maggie Strömberg är reporter på Sydsvenskan och redaktör för Magasinet Novell. Hon har »Be Mine« på tredje plats och »With Every Heartbeat« på artonde plats på sin lista över 00-talets bästa låtar. Klubbkollektivet Ny Tid Ny Strids maillista är planerad att ges ut i bokform.

Lyssna också på:

Robyn, »Who’s That Girl« (singel & albumspår, Robyn, 2005)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Robyn, »Handle Me« (singel & albumspår, Robyn, 2005)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Robyn, »Cobrastyle« (albumspår, den internationella utgåvan av Robyn, 2007)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter:

9. Kleerup & Robyn, »With Every Heartbeat«

Publicerat den 22 December 2009 under Listan av Maggie Strömberg. 1 kommentar.

9. Kleerup & Robyn, »With Every Heartbeat«
(singel, 2007, & albumspår på Kleerup, 2008, och den internationella utgåvan av Robyn
, 2007)

Genom en smått otrolig slump hamnade Robyns »Be Mine« och hennes Kleerup-samarbete »With Every Heartbeat« på exakt samma poängsumma när vi räknade ihop Nollnolltalet.se-listan. Därför presenterar vi båda låtarna på samma dag, och med en enda text om Robyn. Läs Maggie Strömbergs text här!

YouTube Preview Image

Lyssna också på:

Röyksopp feat. Robyn, »The Girl & The Robot« (singel & albumspår, Junior, 2009)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Snoop Dogg feat. Robyn, »Sexual Eruption (Fyre Department remix)« (singelspår, Sexual Eruption, 2007)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Kleerup feat. Titiyo, »Longing For Lullabies« (singel & albumspår, Kleerup, 2008)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , , , ,

Presenteras av musikmagasinet Novell