51. Broder Daniel, »When We Were Winning«

Publicerat den 11 November 2009 under Listan av Gästskribent. 6 kommentarer.

51. Broder Daniel, »When We Were Winning«
(singel & albumspår, Cruel Town, 2003)

Gästskribent: Gustav Gelin

BD.Första gången jag hörde »When We Were Winning« live var på en negången svartkrog vid Karlskronaplan i Malmö en sen sommarnatt. Broder Daniel var i stan för att spela in Cruel Town-albumet och jag och några vänner var där för att spela skivor och festa en vecka i sträck. Jag tror vi träffade Henrik Berggren i stort sett varje kväll den veckan. Malmö är inte så stort och Henrik var ganska törstig på den tiden.

Just den här kvällen var Henrik pank. Och hungrig. Så vi lyckades övertala gubbarna på svartkrogen att sälja ett halv paket Wasa Sport till oss för en tjuga så att BD-legenden skulle få något annat än dansk burköl i magen.

Och så sjöng de.

YouTube Preview Image

Med en publik bestående av mig, tre vänner och en handfull kortspelande, svartmuskiga farbröder satt Henrik Berggren och Theodor Jensen därnere i den spartanskt inredda sunkkrogskällaren och sjöng hela den magiska, långa versionen av »When We Were Winning«. Alla nio verserna.

Vi satt med gåshud och jag har många gånger efteråt menat att det var en av de absolut största musikupplevelser jag någonsin fått vara med om.

Broder Daniel och jag är i stort sett lika gamla. När de spelade i Stockholm de första gångerna var jag, precis som dem, i de övre tonåren. Och de första åren hatade jag dem passionerat. Efter bara ett par låtar på Tre Backar våren 1994 gick jag ut i den andra baren och tänkte »jävla posörer« för mig själv, som den britpoppojke jag strävade efter att vara då. De var inte som indiepojkarna såg ut i Stockholm. De hade en konstig attityd, både stenhårt rå och maskeradaktigt clownig på samma gång.

Vi bråkade några gånger när vi stötte på varann ute i nattklubbsvimlet, men lagom till att andra albumet släpptes började jag sakta inse hur genialska de faktiskt var. Samtidigt började man träffa på dem allt oftare på stadens barer och inte minst efterfester. Stockholm är inte heller så stort och vi var alla väldigt törstiga på den tiden. Det var såna där efterfester som Håkan måste ha tänkt på när han några år senare skrev rader om att »dekadensen är hård och alla mina vänner har gett upp sömn«.

Åren gick. Tonårsposerandet avtog, kostymen började skava och pandalfickorna växte upp liksom jag själv. Broder Daniel var helt plötsligt ett av Sveriges absolut största rockband som fick ersätta hiphopgiganterna OutKast och spela inför rekordpublik på Hultsfreds Hawaiiscen.

Anders Göthberg berättade stolt för mig en gång att de fått en halv miljon för den spelningen. Men medan pengarna rullade in och fanskaran och mytbildningen bara ökade så tog Anders ett tragiskt farväl av världen en sen kväll i mars.

Broder Daniels medlemmar hade kommit och gått nästan från starten, men att ersätta den oefterhärmlige gitarristen var inte att tänka på. Så BD la ner med en avskedskonsert på Way Out West förra sommaren. Och när jag såg Henrik Berggren stå däruppe på scen och inför kanske 10 000 glansögda fans sjunga de där raderna om hur han mindes den gamla tiden. När de sprang på gator under stjärnorna och ägde hela världen. Då tänkte jag tillbaka på ett av de mest betydelsefulla banden i svensk musikhistoria såväl som i mitt så kallade liv.

YouTube Preview Image

Gustav Gelin är musikskribent och dj. Han tycker att »When We Were Winning« är 00-talets fjärde bästa låt och att Håkan Hellströms »Nu kan du få mig så lätt« är den bästa.

Lyssna också på:

Broder Daniel, »Cruel Town« (albumspår, Cruel Town, 2003)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Bad Cash Quartet, »Too Bored To Die« (singel & albumspår, Outcast, 2001)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Vapnet, »Ge dom våld« (EP-spår, Ge dom våld, 2005)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , ,

94. The Ark, »Calleth You Cometh I«

Publicerat den 29 September 2009 under Listan av Gästskribent. 6 kommentarer.

94. The Ark, »Calleth You Cometh I«
(singel & albumspår, In Lust We Trust, 2002)

Gästskribent: Eric Schüldt

The Ark-sångaren Ola Salo, fotograferad av "Majsan Of Sweden". Foto från Flickr, licenserat som Creative Commons.

Året är 2002. Det är vinter och jag har precis börjat journalistlinjen på JMK. Snöstorm och motvind präglar allén fram till den gamla journalisthögskolans slitna korridorer på Karlavägen i Stockholm.

Jag är djupt olyckligt kär. Det känns som ett varannandagsväder. En dag av lycka följs av en dag präglad av extrem olycka. Det här är ett tillstånd farligt nära psykosen. Verkligheten sätts ur spel. Begynnelsebokstaven i den tilltänktas namn blir magiskt. Den där lilla vokalen dyker upp överallt. Likt ett hemligt meddelande lyser den från reklampelare och tidningsrubriker. Ja, ni känner säkert igen känslan. En känsla som kan återkomma när man på ett eller annat sätt påminns om tiden då besattheten härskade. Den kan handla om en lukt. Eller en låt.

Det tar ungefär tio minuter att gå mellan tunnelbanestationen och Karlavägen 104. Motvinden blåser. På den här tiden ägde jag ingen iPod. Kanske fanns de inte ens. Jag hade en stor otymplig cd-freestyle. Den drog två batterier i veckan och gjorde man ett litet skutt eller annan hastig rörelse hoppade lasern och skivan startade om från början. Under den här vintern finns bara en enda skiva i min spelare. Det är en singel. Singeln har bara ett spår och varje morgon har jag har låten på repeat. Kanske hinner jag höra den två hundra gånger. Musiken blir mitt soundtrack till olycka och motvind. Låten är The Arks »Calleth You Cometh I«.

YouTube Preview Image

Jag och The Ark hade redan då en lång historia. I gymnasiet var jag och min klass på turné med musikalen Jesus Christ Superstar. Jag spelade lärjunge, ett mycket prestigefullt uppdrag. En avlägsen bekant hade tipsat mig om att det fanns ett band som lät precis som Andrew Lloyd Webbers gamla rockopera. Fast bättre! Bandet hade på den här tiden bara gett ut en ep. Men fylld som jag var av religiösa grubblerier och längtan efter något häftigt efter att Oasis blivit tråkiga så blev denna apokalyptiska rock min melodi.

Runt 2002 hade min relation till The Ark svalnat. Innerst inne i mig klappade ändå ett indiehjärta. The Ark hade blivit stora. För stora. Jag var inte längre ensam om att kunna nynna med i refrängen till »Cracked Messiah«.

Med plötsligt hände det.

Jag ligger i sängen. Klockradion går på och jag vaknar till ett ilsket pianointro. Från den lilla högtalaren på nattduksbordet byggs en hel opera upp. Jag kan inte röra mig. Versen, ja, det är versernas vers. En lång Jakobs stege rakt upp i den där refrängen som tonåringar fortfarande gråter bort sitt smink till. Och när man tror att låten nästan är slut tar basen över pianots roll. Hela låtbygget vrids ett kvarts varv och, tja, något verkligt mirakulöst inträffar. Ett långt ahhhhh ahhhh ahhh ahhhhhhh ahhhhhh.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Jag är yrvaken men övertygad. Jag har just hört vår tids bästa låt. Först efter slutackordet när programledaren kommer in och avar förstår jag att det är The Arks nya singel jag har hört.

Sedan dess är vi oskiljaktiga. Vintern 2002 är »Calleth You Cometh I« på repeat.

Och vad som än händer i mitt liv så kommer den att finnas kvar. Precis som minnet av motvind och besatthet.

Eric Schüldt är radiojournalist och före detta krönikör i Musikmagasinet Novell. Han tycker att »Calleth You Cometh I« är 00-talets allra bästa låt.

Lyssna också på:

The Ark, »It Takes A Fool To Remain Sane« (singel & albumspår, We Are The Ark, 2000)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Jonathan Johansson, »En hand i himlen« (singel & albumspår, En hand i himlen, 2009)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Vapnet, »Kalla Mig« (EP-spår, Ge Dom Våld, 2005)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Etiketter: , , ,

Presenteras av musikmagasinet Novell