55. The Hidden Cameras, »Ban Marriage«

Publicerat den 7 November 2009 under Listan av Gästskribent. 1 kommentar.

55. The Hidden Cameras, »Ban Marriage«
(singel & albumspår, The Smell Of Our Own, 2003)

Gästskribent: Daniel Strand

Omslaget till "The Smell Of Our Own".Bomber över Bagdad, oljemagnater i Washington, stöveltramp utanför Budapest. 2000-talet var knappast det mest radikala av tidevarv. I Sverige smulade den borgerliga regeringen sönder arbetsrätten och ett semifascistiskt parti dansade en stadig polka på fyraprocentslinan. Det var väl egentligen bara på ett område som saker och ting gick framåt, och det var sexualpolitiken. Många länder drev igenom lagar om könsneutrala äktenskap och hbt-begreppet blev vardagsmat. Heternormativa strukturer som på 90-talet tagits för givna ifrågasattes och problematiserades. I Sverige startades ett parti för att lyfta feministiska och sexualpolitiska frågor och kyrkan visade framfötterna genom att acceptera könsneutrala vigslar.

Med tanke på det sexualpolitiska uppsvinget var det på sätt och vis logiskt att en av decenniets allra mäktigaste poplåtar kretsade kring en sådan fråga. Det kanadensiska gaykollektivet Hidden Cameras »Ban Marriage« från 2003 var inte bara en musikalisk nära himlen-upplevelse, utan också ett relationsanarkistiskt manifest. Låten handlar om sångaren Joel Gibbs bröllopsdag, som inleds med att brudgummen försenad och bakfull snubblar in i kyrkan efter att ha knullat runt hela natten. Gibbs och hans fästman buas sedan ut av bröllopsgästerna, som skriker att tvåsamheten borde förbjudas. Efter att ha svurit äktenskapseden bryter Gibbs ihop framför prästen. Problemet, inser han i en hög på kyrkgolvet, är inte att homosexuella inte får gifta sig, utan att äktenskapet i sig suger. Denna tragikomiska slutsats sker till ett färgsprakande fyrverkeri av xylofoner, trummor, blås, gitarrer, orglar, harpor och skallande kyrkokörer.

YouTube Preview Image

När Hidden Cameras genombrott The Smell Of Our Own släpptes bodde jag i Barcelona och var bästis med Rogier, en bög från Amsterdam som höll skivan som sitt personliga soundtrack. Han förstod inte hur det kom sig att jag, en straight nittonåring från en avkrok uppe i norr, älskade dessa dekadenta hyllningssånger till män med läderuniformer och erigerade penisar. Själv tänkte jag aldrig på att det var någon större skillnad mellan Hidden Cameras och de andra popbanden som jag lyssnade på.

Ändå var det nog spänningen mellan den pryda heteronormativa indiepopen och de ändlösa homosexuella utsvävningarna som gjorde Hidden Cameras så spännande. Visst lyckades bandet aldrig riktigt följa upp The Smell Of Our Own, och visst kom epigoner som I’m From Barcelona och Pylophonic Spree att urvattna konceptet. Men det visste jag och Rogier ingenting om när vi för sex höstar sedan vankade uppför Paseo de Gracia med den dånande refrängen från »Ban Marriage« i öronen.

Daniel Strand är journalist och förläggare. Han har tidigare skrivit om The Raptures »House Of Jealous Lovers« på Nollnolltalet.se och tycker att »Ban Marriage« är 00-talets tionde bästa låt.

Lyssna också på:

The Hidden Cameras, »Boys Of Melody« (albumspår, The Smell Of Our Own, 2003)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

The Magnetic Fields, »I Thought You Were My Boyfriend« (albumspår, i, 2004)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

The Arcade Fire, »Rebellion (Lies)« (singel & albumspår, Funeral, 2005)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , ,

80. MGMT, »Time To Pretend«

Publicerat den 13 October 2009 under Listan av Niklas Alicki. 4 kommentarer.

80. MGMT, »Time To Pretend«
(singel & albumspår, Oracular Spectacular, 2008)

MGMT.

Bakom mina föräldrars hus ligger en liten skog. Där finns både ett ganska stort berg och en tät skog med sumpmark, och var överhuvudtaget en dröm för en sjuårig pojke att springa runt i. Där brukade vi vara ett litet gäng kids som sprang runt och lekte röda och vita rosen. De exakta reglerna kommer jag inte ihåg, men däremot de då ganska dramatiska känslorna av spänning, upphetsning och rädsla. Det var ju trots allt på liv och död.

Det känns lämpligt att berätta om det här minnet av flera anledningar när jag ska försöka skriva något om Brooklyn-duon MGMT.

Den uppenbara, som en modern reinkarnation av Peter Pan och The Lost Boys syns Andrew Vanwyngarden och Ben Goldwasser i sina albumkonvolut och musikvideos med färgglada kläder och ansiktsmålningar. Gärna på en sandstrand eller hoppandes runt en stor brasa ute i skogen.

Men det är framför allt i deras texter som mina gamla barndomslekar dyker upp i minnet igen. I »Time to Pretend« går de igenom sina klyschiga rockdrömmar ur ett barns stjärnbeströdda perspektiv. Där ska man förutom att »move to Paris, shoot some heroin and fuck with the stars« även göra musik, tjäna pengar och gifta sig med modeller.

Precis som mina barndomslekar i skogen bakom huset är det där jag hittar delar av samma dramatiska känslor av spänning, upphetsning och rädsla. Det är inte alltid så angenämt eller lätt att förklara, men det finns där varje gång jag hör »Time to Pretend«.

YouTube Preview Image

Men trots att de framställer sig själva som unika och lekfulla så är MGMT på många sätt typiska för 00-talet. Precis som flera andra band på listan hoppar de gärna mellan genrer som electropop och psykedelisk rock. De gör även remixvänlig popmusik som lika gärna kan spelas på klubben som på radion. Och precis som många andra pop- och klubbakter gästar de gärna inom hiphopen (de ska tydligen ha gjort en låt till Jay-Z och hans »The Blueprint 3« som inte kom med, och har dessutom en gjort en låt med Kid Cudi på den senares nya skiva).

Genreöverskridningar, deras barnsliga framställning och klubbvänlig popmusik gör »Time to Pretend« till en ganska typisk popdänga för slutet av 00-talet. Samtidigt, om man bortser från associationer från barndomen och analyser av låtens kontext. När introt sätter igång på ett dansgolv så är »Time to Pretend« – precis som ett barndomsminne – enbart tidlöst.

Niklas Alicki tillhör Musikmagasinet Novells redaktion. »Time to Pretend« med MGMT ligger på plats nio på hans Topp 100-lista.

Lyssna också på:

MGMT, »Kids« (singel & albumspår, Oracular Spectacular, 2008)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

MGMT, »Electric Feel« (singel & albumspår, Oracular Spectacular, 2008)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

The Arcade Fire, »Neighborhood #1 (Tunnels)« (singel & albumspår, Funeral, 2004)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: ,

Presenteras av musikmagasinet Novell