13. R. Kelly, »Ignition (remix)«

Publicerat den 19 December 2009 under Listan av Gästskribent. 8 kommentarer.

13. R. Kelly, »Ignition (remix)«
(singel & albumspår, Chocolate Factory, 2003)

Gästskribent: Emelie Thorén

R. Kelly.Nollnolltalet-redaktionen har tjatat på mig i flera veckor om att jag ska skriva om »Ignition (remix)«. Jag har hela tiden sagt nej, för jag vet inte hur jag skulle börja, hur jag skulle kunna beskriva det halva årtionde som den låten representerar för mig. Den är ett anthem för en svunnen tid som känns som igår, men som ändå har en helt annan Emelie i huvudrollen.

Första gången jag hörde »Ignition (remix)« var i källaren på Sinners, källarlokalen bredvid Spy Bar, ni vet; jag tror den hette Chiaro innan. Måste ha varit sent 2003. Jag var kär i dj:n och jag och Lovisa och Quetzala stod där och lallade med varsina High school swimmingpool i näven och en cigg i den andra och kollade på alla dessa exotiska människor som mitt i vintern var Thailands-bruna och hade tuttarna närmare hakan än naveln.

Och så plötsligt… »Now usually I don’t so this but-aaah…« och aldrig någonsin hade jag tidigare hört en så självklar låt. Den var så enkel och omedelbar. Jag som inte ens var särskilt förtjust i hiphop och r’n'b tyckte det var det sexigaste jag någonsin hört, texten var som gjord för mig och mitt liv, i’m like so what i’m drunk, och refrängen satte sig som det ljuvligaste av tuggummin i huvudet. Tuut tuut. Beep beep. Och till skillnad från så många andra instant hits, tänk »Hey Ya!« till exempel, så tappade den aldrig sin storhet. Jag får fortfarande samma bubbliga lyckorus i magen, den gör mig alltid lite lite snyggare och alltid lite lite mer sassy och classy.

YouTube Preview Image

Sedan följde den mig genom flera år av Riche, vin, olycklig kärlek, stunder av lycka, luggfrisyr, förfester, efterfester, den där dj:n, andra dj:s, andra killar, baile funk, Nöjesguiden, popmusik, Unge Werther-känslor, soliga bryggor, bloggelektro, gråtblandade skratt och skrattblandad gråt, fosterställning, öl i plastglas, mentholcigg och Metropolis. Allt i en enda röra, en röra där»Ignition (remix)« och det gråtblandade skrattet var de enda konstanterna. Inte särskilt vare sig sassy eller classy, men det hör liksom inte hit.

Jag vet inget om hiphop. Eller r’n'b. Jag har nog bara hört tio låtar med R. Kelly. Men jag har hört en jävla massa andra låtar och andra genrer de senaste tio åren, tillräckligt många för att säga att det blir fan inte bättre än »Ignition (remix)«. It’s bigger than hip hop.

Emelie Thorén är journalist. Hon tycker att »Ignition (remix)« är 00-talets bästa låt.

Lyssna också på:

R. Kelly feat. Sean Paul & Akon, »Slow Wind (remix)« (remix, Remix City, Vol. 1, 2005)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

R. Kelly feat. T.I. & T-Pain, »I’m A Flirt (remix)« (singel, Double Up, 2007)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

R. Kelly, »Happy People« (singel, Happy People/U Saved Me, 2004)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , , , ,

18. Justin Timberlake feat. T.I., »My Love«

Publicerat den 14 December 2009 under Listan av Martin Romatowski. 10 kommentarer.

18. Justin Timberlake feat. T.I., »My Love«
(singel & albumspår, FutureSex/LoveSounds, 2006)

Justin.Sensommaren 2006 fick jag en försmak av framtiden. Det var på samma sätt som när The Dark Knight ingjöt en känsla av oskuld inför filmmediet och Six Feet Under, rätt många år tidigare, öppnade upp nya världar i dumburken.

Den här gången var jag dock förhäxad av en låt. Jag kunde inte sluta lyssna på »My Love«, kände mig närmast besatt av fyra minuter och 36 sekunder musik.

Egentligen var det hela oväntat, sett till all indie och annat vitt gitarrtjafs i min skivback. Men det är väl så det är med Justin Timberlake, pojken med guldbyxorna. Han är ett fenomen som sträcker sig en bit bortom radions topplistor och antalet YouTube-klick på den senaste videon. Den förre N’Sync-medlemmen har en enande förmåga, ett genreöverskridande uttryck som tilltalar vitt skilda musikkonsumenter.

Justin är dessutom en av få globalt stora 00-tals-artister som, på ett högst familjärt sätt, är sitt förnamn med oss alla. För vilka fler är de? Ärligt talat.

Beyoncé, Britney och Kylie, inget snack om den saken. Så även Madonna, fastän förhållandet till henne mer grundas på ett skickligt varumärkesbyggande sedan 80-talet än på kreativa toppar under de senaste tio åren. Justin är utan tvivel den enda manliga stjärnan, och då räknar jag självklart inte in hiphop-artister som tar sig artistnamn à la Fat Joe, som blivit ett med den globala populärkulturen och numera inte behöver refereras till annat än sitt förnamn.

Samtidigt belyser ovanstående observation en tendens i 00-talets kommersiella musik. Decenniet har varit svältfött på manliga stjärnor av större än livet-kaliber. Där 80-talet hörde till ikoner som Prince, Madonna och Michael, blev 00-talet en logisk fortsättning på 90-talets hitlistedominans av skivbolagskonstruerade grupper som Spice Girls, Backstreet Boys och Westlife (eller tv-skapelser som The Mickey Mouse Club för den delen). På 00-talet växte pojk- och tjejbanden upp och de finaste ankungarna bröt sig loss och påbörjade, i många fall, framgångsrika solokarriärer.

På så sätt är Justin ett barn av sin tid. Efter sju år i den amerikanska pojkkvintetten N’Sync bestämde han sig för att lägga samarbetet med sina bandmedlemmar på is − 2002 släppte Justin solodebuten Justified. Men de flesta av hans jämlikar var faktiskt kvinnor och återigen kvinnor. Under 00-talets första hälft kryllade MTV:s programtid av skönsjungande divor som Beyoncé, Britney, Christina Aguilera och Jessica Simpson. Det enda undantaget är Robbie Williams, som dock inte lyckades hålla liv i sin karriär efter några guldkantade år kring millennieskiftet.

YouTube Preview Image

Vad är det då som gör »My Love« till en så förträfflig låt? Förmodligen exakt samma komponenter som gör hela FutureSex/LoveSounds till en både hitvänlig och avig skiva. I »My Love« kolliderar Timbalands minimalistiska, kalla, men samtidigt rika, ljudbild med Justins sexosande falsettsång och text. Resultatet är en vemodig ballad som är uppimpad till max. Viktigt att uppmärksamma är också Atlantarapparen T.I.:s gästspel, som bidrar med välbehövlig tyngd.

Justin kommer sannolikt att förbli en av de stora 00-tals-ikonerna. Inte minst för att han, utöver sina egna två skivor, även har gästspelat på så många tidstypiska r’n'b- och hiphoplåtar. Jay-Z spelade visserligen in en hel skiva tillsammans med Linkin Park, men varken Kalifornienrockarna eller några andra vita artister kan komma i närheten av den status som Justin åtnjuter i den traditionellt svarta musikfåran. Storheter som Janet Jackson, 50 Cent, Ciara, Snoop, Rihanna och tidigare nämnda Timbaland och T.I. har alla impulsivt omfamnat den kritvite pojken med Rösten, Dansen och Lockarna.

För visst är det något speciellt med denne Justin Timberlake?

Martin Romatowski är Nollnolltalet.se:s ambulerande reporter, som tycker att »My Love« är 00-talets bästa låt. Han har också skrivit om The White Stripes »Seven Nation Army« på Nollnolltalet.se

Lyssna också på:

Justin Timberlake, »SexyBack« (singel & albumspår, FutureSex/LoveSounds, 2006)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Justin Timberlake, »What Goes Around… Comes Around« (singel & albumspår, FutureSex/LoveSounds, 2006)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Ciara feat. Justin Timberlake, »Love Sex Magic« (singel & albumspår, Fantasy Ride, 2009)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , ,

85. T.I., »What You Know«

Publicerat den 8 October 2009 under Listan av Gästskribent. 7 kommentarer.

85. T.I., »What You Know«
(singel & albumspår, King, 2006)

Gästskribent: Anna Swantesson

Omslaget till "What You Know" med T.I.Det är lite typiskt att jag som popnörd blir ombedd att skriva en text om en hiphoplåt till Nollnolltalet.se. Kärlek över de musikaliska gränserna är något som har kännetecknat 00-talet.

Det var årtiondet när jag började bära mina Air Max 1:or lika ofta som mina Wallabees, och Scarface fick plats bredvid Shortwave Set i skivsamlingen. Folks smak blev mer eklektisk och genrerna luckrades upp. Rockmusik blev musik att dansa till och dansmusik var i vissa fall nästan synonymt med rockmusik. Till exempel klassificerades Justice som electro men lät påfallande ofta som metal.

Inom hiphoppen var det också uppochnervända världen. Den allra största hitten med en rapgrupp var ju faktiskt en ren poplåt (»Hey Ya!« lär någon annan att skriva om här senare i höst). Vita akademikerband började lira afro-pop. Kanye gillade både Franz Ferdinand och Peter, Bjorn & John, och Jay-Z samarbetade med Coldplay och Linkin Park.

Och »söderns Jay-Z« − T.I. − samplade den rumänsk-moldaviska schlagerhitten »Dragostea Din Tei« i sin och Rhiannas bredbenta fjolårshit »Live Your Life«. Inget verkade vara förbjudet.

Men det var två år före »Live Your Life« som T.I. släppte sin allra bästa låt. Den är kanske inte särskilt gränsöverskridande men ändå helt otrolig − den fläskfeta käftsmällen »What You Know«.

YouTube Preview Image

Egentligen kan jag inte relatera till T.I. över huvud taget. I låten rappar han om loaded 44:s, Jects, latin brawds, sweary Qs, leather guts, och jag förstår ärligt talat inte alltid vad han jiddrar om. Det enda vi verkar ha gemensamt är kärleken till sneakern med swooshen.

Men det där gör ju inte så mycket. Låttexter är ändå överskattat. Jag vet bara att »What You Know« har en syntslinga från himlen och en basgång från helvetet och att det är en av de bästa låtarna jag någonsin hört. Oavsett genre.

Anna Swantesson är journalist. Hon tycker att »Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg« är 00-talets bästa låt, och att »What You Know« är den elfte.

Lyssna också på:

Slim Thug, T.I. & Bun B, »Three Kings (Ratatat remix)« (från samlingen Ratatat Remixes vol. 2, 2007)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Kanye West, »Stronger« (singel & albumspår, Graduation, 2007)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Scarface, »On My Block« (singel & albumspår, The Fix, 2002)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , , , ,

Presenteras av musikmagasinet Novell