33. The Embassy, »Some Indulgence«

Publicerat den 29 November 2009 under Listan av David Hylander. 8 kommentarer.

33. The Embassy, »Some Indulgence«
(singel & albumspår, Tacking, 2005)

The Embassy.Det tar inte ens en sekund för »Some Indulgence« att skilja sig från alla andra poplåtar, att etablera sin totala och distinkta särart. Ett spetsigt trumbeat som smattrar igång, och så den enkla, stönande röstsamplingen som är omöjlig att ta miste på och omöjlig att tänka sig »Some Indulgence« utan. Inte ens en sekund, och det räcker för att fånga lyssnaren; räcker för att slå fast: det här är något annat än en vanlig, förgänglig indiepopdänga.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Det går inte att underskatta The Embassy som stigfinnare för svensk pop på 2000-talet. De kom från en renodlad indiebakgrund, från en värld som i början av årtiondet dominerades av teoretiserande tråkelektronika och Sarah Records-såsig tweepop. Med »Some Indulgence« och Tacking, skivan som följde, sänkte The Embassy bojen som svensk indie hade seglat mot, och kryssade ut på öppet hav. Det var en nödvändig kursändring mot varmare breddgrader, och det känns inte särskilt kontroversiellt att påstå att utan The Embassy hade varken The Tough Alliance, Studio eller Air France fått de genomslag de sedermera fick, även i konservativa popkretsar.

The Embassys särart fanns lika mycket i estetiken som i musiken. Pressbildernas motorbåtsmunderingar, Brideshead Revisited-estetiken i Tacking-konvolutet − idag är det popestetiskt allmängods, men 2005, för en indiepublik med begränsad horisont, var det något nästan förbryllande nytt. Det gjorde intryck; gav mod att lyfta blicken.

Och dessutom: det där mekaniska men ändå på något sätt sensuella stönet, den skorrande basgången, melodin i manisk, målmedveten framåtrörelse, utan tid att stanna för någon egentlig refräng − tills den bryter samman i ett skimrande, ordlöst evighetsoutro.

»Some Indulgence« behöver inte ens en sekund för att sätta sig i medvetandet, men man förstår att det har krävts en lång strävan för att nå fram till just den sekunden. Att det har tagit år av irrfärder och misslyckade försök för Fredrik Linson och Torbjörn Håkansson att renodla den konceptuella klarheten och det distinkta musikaliska uttrycket i »Some Indulgence«.

På det viset är den unik − nästan. Det finns ytterligare en svensk poplåt från 00-talet med samma sällsynta egenskaper.

Men det är, som det heter, en annan historia.

David Hylander är frilansjournalist och redaktör för Nollnolltalet.se. Han tycker att »Some Indulgence« är 00-talets tjugoandra bästa låt.

Lyssna också på:

The Embassy, »It Never Entered My Mind« (albumspår, Futile Crimes, 2002)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Studio, »No Comply« (singel, 2006)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

The Tough Alliance, »Neo Violence« (singel & albumspår, A New Chance, 2007)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , ,

73. Studio, »Out There«

Publicerat den 20 October 2009 under Listan av Gästskribent. 2 kommentarer.

73. Studio, »Out There«
(albumspår, West Coast, 2006)

Gästskribent: Stefan Zachrisson

Studio.Under 00-talet gick det fortfarande väldigt bra att döma en skiva efter dess post-digitala omslag. Ett vinyl-album på egen etikett, i begränsad 500 ex-upplaga, ett svart omslag, minimalt med information och en öppningslåt på 16 minuter… Inte en helt omedveten presentation. Post-punk? Dansmusik? Nytt? Gammalt? Eftersom denna skiva – Studios debutalbum West Coast – uppenbarade sig just hösten 2006 var det inte särskilt konstigt att svaret var »ja« på samtliga dessa frågor.

Musik som lämnade treminuterslåtformatet därhän och sökte sig vidare. Musik med ena foten i dansmusik och den andra i postpunk/indie/prog-med-ett-g. Intensivt torrt sväng, flödande, repetitivt. Inget nytt i sig. »Out There« gjordes med sådan pondus att det ändå kändes som första gången. Det var i mina öron en verklig tour de force och för Studio en pånyttfödelse. En låt i rakt nedstigande led från Joy Divisons »Disorder«, men utsträckt till en evighet. När jag tre år senare återvänder till »Out There« är jag fortfarande imponerad, jag spetsar fortfarande öronen.

YouTube Preview Image

»Baleariskt«. Jag hajjade nog aldrig riktigt vad som menades. Något med havet. Jag föreställde mig något mycket mer lekfullt och radikalt än Chris Rea, vågskvalp och en drink på yachten. Min hjärna seglade fel och tänkte istället på Manuel Göttsching och Martin Hannett. Bra grejer! Studio fick, som all annan bra musik, funka som en kompass för att hitta och sålla vidare bland alla olika trådar till dået och nuet. Allt hänger samman, mycket är vad man tror, på andra sätt än man trodde.

Havet som metafor är gammal och välanvänd. Ständigt detta hav! På 1920-talet pratade den franske författaren Romain Rolland om »den oceaniska känslan«. Han menade att den sanna källan till religiösa känslor var »a sensation of ›eternity‹, a feeling as of something limitless, unbounded – as it were, ›oceanic‹«. Spola framåt till 1980-tal, överför till musik och den lösa genre-beteckningen »oceanic rock«. Drömsk, hypersensibel musik från AR Kane, Cocteau Twins och My Bloody Valentine. Tillbaka till 00-talet: »Out There«. Musik att pulsera med i, lösas upp i, in i evigheten. Standing on a beach, staring at the sea.

Stefan Zachrisson startade fanzinet Benno på 90-talet och har varit en tongivande närvaro i svensk oberoende popmusikkultur sedan dess. Han tycker att »Out There« är 00-talets näst bästa låt, efter Paddy McAloons »I Trawl The Megahertz«.

Lyssna också på:

Studio, »West Side« (singel & albumspår, West Coast, 2006)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lindstrøm, »I Feel Space« (singel & albumspår, It’s A Feedelity Affair, 2006)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Gui Boratto, »Beautiful Life« (albumspår, Chromofobia, 2007)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , ,

Presenteras av musikmagasinet Novell