16. Sébastien Tellier, »La Ritournelle«

Publicerat den 16 December 2009 under Listan av Gästskribent. 2 kommentarer.

16. Sébastien Tellier, »La Ritournelle«
(singel & albumspår, Politics, 2004)

Gästskribent: Stefan Westrin

Sebastién Tellier.I en av nollnolltalets bästa romaner, Roberto Bolaños 2666, träffar den spanske filosofen Amalfitano en ung, boksynt apotekare, och förhör sig om hans favoritböcker. Det visar sig att apotekaren gillar till exempel Herman Melvilles långnovell Bartleby och Franz Kafkas novell Förvandlingen. Inte med ett ord nämner han de båda författarnas stora romaner, Moby Dick och Processen.

»Vilken ledsam paradox, tänkte Amalfitano. Nu för tiden är till och med boksynta apotekare för rädda för att ta sig an de stora, ofullkomliga, forsande verken, böcker som blixtrar fram stigar in i det okända. De väljer de stora mästarnas fulländade övningsstycken. Eller, vilket egentligen är samma sak: de vill titta på när de stora mästarna sparrar, men de har inget intresse av verklig strid, när de stora mästarna kämpar mot det där, det där som sätter skräck i oss alla, det där som kuvar oss och sporrar oss att gå vidare, genom blod och dödliga sår och stank.«

När det gäller Roberto Bolaños eget författarskap så tror jag att framtiden kommer att ge Amalfitano fel. Trots att han också åstadkom fantastiska noveller kommer han att fortsätta läsas för sina verkliga strider, De vilda detektiverna och kanske framför allt just 2666, vidunderliga tusensidorsromaner som kämpar sig fram genom blodet och såren och stanken. De kanske är tungrodda, eller rent av tjatiga i långa stycken, men mitt i all den stora komplexiteten löper ett pärlband av litterär storhet som gång på gång får läsaren att tappa andan av hänförelse.

Sébastien Telliers eleganta novellsamling under nollnolltalet hette Sexuality och kom 2008: elva snygga stilövningar i fransk sexy time-pop varav en, »Divine«, blev sången på allas läppar när den blev utnämnd som Frankrikes bidrag till Eurovision-spektaklet. Men hans stora, brötiga roman till album, den som blixtrade fram stigar in i det okända, hette Politics och kom några år tidigare.

Och den sällsynt stora pärlan i det ostronet heter »La Ritournelle«.

YouTube Preview Image

Jag har ännu inte sett någon pop-förståsigpåare som lyckats förklara dess storhet med ord. Men det var något av det vackraste som hände under nollnolltalet. Förmodligen är det något av det vackraste du kommer att få höra under hela ditt liv.

Stefan Westrin är frilansjournalist och medverkar regelbundet i Musikmagasinet Novell. Han har tidigare skrivit om Antony & The Johnsons »Cripple & The Starfish« på Nollnolltalet.se.

Lyssna också på:

Sébastien Tellier, »Divine« (singel & albumspår, Sexuality, 2008)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Air, »Playground Love« (från soundtracket till The Virgin Suicides, 2000)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Phoenix, »Long Distance Call (Sébastien Tellier remix)« (remix, 2006)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , ,

41. Phoenix, »If I Ever Feel Better«

Publicerat den 21 November 2009 under Listan av Gästskribent. 3 kommentarer.

41. Phoenix, »If I Ever Feel Better«
(singel & albumspår, United, 2000)

Gästskribent: Rickard Nerbe

Phoenix.När Phoenix tidigare i år släppte sin fjärde skiva Wolfgang Amadeus Phoenix sågs titeln av vissa som ett tecken på storhetsvansinne. I psykiatrin används begreppet för att beskriva en starkt överdriven, ofta helt falsk, bild av sig själv och sin roll i världen. Jag såg titeln som ett roligt skämt men störde mig ändå lite på de som använde ordet storhetsvansinne om Phoenix: de är ju nollnolltalets bästa popband. De har all rätt att jämföra sig med Mozart.

Ja, jag tar i lite här, men det får man göra.

När den färgsprakande och genreöverskridande debuten United med moderiktiga skor trampade upp en stig för 00-talets popmusik att traska nedför var det inte många som hakade på. Todd Rundgren och Yes var fortfarande skällsord och modeintresset hos popnördar rörde sig inte utanför de ramar subkulturtillhörigheten satte upp. Sedan dess har mode blivit den nya popmusiken och polerad pop den nya klubbmusiken.

Phoenix hade självförtroende nog att våga vara cheesy. De älskade soft rock, house, r’n'b och disco och såg inget konstigt i att sy ihop ett lapptäcke av alla influenser även om influenserna inte var coola. Det blev ett väldigt snyggt lapptäcke och efter några år lyssnade alla på Steely Dan medan de startade modefanzines och beställde snygga strumpor på nätet.

Ett av Phoenix favorituttryck är super stylish, och det har genomsyrat det mesta de har gjort. Till och med deras mest sorgsna kärlekssånger.

They say an end can be a start
Feels like I’ve been buried yet I’m still alive
It’s like a bad day that never ends
I feel the chaos around me
A thing I don’t try to deny
I’d better learn to accept that
There are things in my life that I can’t control

Efter de här inledande raderna börjar alltså dansen, och det är väl det som gör låten så bra.

YouTube Preview Image

»If I Ever Feel Better« är kolsvart och hopplös men på samma gång fjäderlätt och mjuk. Ljuvt melankolisk och dansant deppig. Den sprittande basen får höfterna att röra sig samtidigt som orden målar upp en exakt bild av en människa som uppgivet konstaterar att livet är skit och att inget kommer bli som förut. En resignation inför livets hårda förutsättningar, allt har ett slut och det finns inget du kan göra åt det.

Slutligen, Phoenix har betytt väldigt mycket för populärkulturen på nollnolltalet och när man är ledsen men ändå vill dansa är »If I Ever Feel Better« världens bästa poplåt. Kanske krävs det ett visst mått av super stylish storhetsvansinne för att våga vara så här bra.

Rickard Nerbe är programledare för P3 Live Session. Han tycker att »If I Ever Feel Better« är 00-talets sjunde bästa låt, och att Bear Quartets »Put Me Back Togheter« är den bästa.

Lyssna också på:

Phoenix, »Summer Days« (albumspår, United, 2000)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Phoenix, »Honeymoon« (albumspår, United, 2000)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Phoenix, »Consolation Prizes« (singel & albumspår, It’s Never Been Like That, 2006)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter:

54. Phoenix, »Too Young«

Publicerat den 8 November 2009 under Listan av Gästskribent. 2 kommentarer.

54. Phoenix, »Too Young«
(singel & albumspår, United, 2000)

Gästskribent: Kajsa Lindström

Phoenix.När jag träffade Phoenix i våras kom vi att prata om fransk populärmusikkultur – eller snarare, bristen på den. Även idag, nästan ett decennium efter debuten med United, är Phoenix det enda franska popbandet som gjort sig ett namn utanför hemlandet, eller för all del bara utanför Paris. Jämför man med »grannlandet« Storbritannien är skillnaden astronomisk.

När man väl tänker på det är det samtidigt självklart. Det brittiska, arbetarklassförankrade industrisamhället med sin djärva och otyglade popkultur kontra den franska, akademiska idétraditionen vars musikliv avstannade någonstans med chansonerna och Edith Piaf. Beatles gjorde bejublade spelningar i Paris, men det blev aldrig mer än beundran på avstånd. En touch av det förbjudna.

Under åttiotalet fann grupper som Les Rita Mitsouko sitt kall i en slags Prince-inspirerad funkrock medan Vanessa Paradis blev omslagsflicka för den moderniserade chanson- och schlagertraditionen. Men det var först under det sena nittiotalet som det verkligen hände. »När vi började hade folk väldigt svårt att förstå att den här typen av musik kunde existera i Frankrike«, sa Phoenix-gitarristen Laurent Brancowitz under vårt möte. »Men sedan kom Daft Punk och helt plötsligt kändes allting möjligt.«

Daft Punks Homework, som kom 1997, och Airs Moon Safari från året därpå blev grunden för det som till slut blev en inhemsk fransk ungdomsmusik. Och någonstans där hittade Phoenix den nisch som de på så många olika sätt skulle komma att manifestera under åren och albumen som följde.

YouTube Preview Image

Många av låtarnaUnited anknyter tydligt till de stora idoler som Phoenix har i Prince, The Velvet Underground, Dylan och Beach Boys. Vad som gör just »Too Young« speciell är att den förenar alla dessa olika influenser i en slags melodisk och arrangemangsmässig perfektion. Med sin lätta röst och stream of consciousness-aktiga text rusar Thomas Mars genom låten, tätt följd av takt och rytm, famlande efter kärleken eller ungdomen eller kanske både och, samtidigt. Kanske efter att inte tvingas behärska en endaste liten känsla.

Kajsa Lindström skriver om musik på popponny.se. Hon har »Too Young« på tjugonde plats på sin lista över årtiondets bästa låtar. Kings Of Convenience »I’d Rather Dance With You« är i topp.

Lyssna också på:

Phoenix, »On Fire« (albumspår, United, 2000)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Phoenix, »If It’s Not With You« (albumspår, Alphabetical, 2004)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Phoenix, »Second To None« (albumspår, It’s Never Been Like That, 2006)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter:

58. Phoenix, »Everything Is Everything«

Publicerat den 4 November 2009 under Listan av Gästskribent. 4 kommentarer.

58. Phoenix, »Everything Is Everything«
(singel & albumspår, Alphabetical, 2004)

Gästskribent: Billy Rimgard

Phoenix.För att förstå »Everything Is Everything« måste man förstå 2004.

När Robbie Williams 1997 släppte »Angels« och dödade britpopen så undrade vi för en sekund vart vi skulle ta vägen innan det stora, breda genomslaget för r’n'b och hiphop kom och räddade oss. Visst hade det varit ett klädsamt smycke att gå på Fugees-spelningar och kunna namnge alla medlemmar i Wu-Tang Clan långt innan dess, men det var monsterhitsen från slutet av årtiondet som gjorde att snyggt gung runt 95 slag i minuten blev soundtracket till allt. Överallt.

Istället för Los Del Rios »Macarena« eller Deep Blue Somethings »Breakfast At Tiffany’s« hette de största radiohitarna saker som »The Boy Is Mine«, »No, No, No« och »You Make Me Wanna…«. Om man lät Nate Dogg sjunga refrängen blev det 20 miljoner i fickan och albumen började arrangeras som klassiska rockalbum, med förstasingeln som spår nummer 2 och Den Stora Avslutningslåten som sista. När 2001 kom var det redan obligatoriskt för alla (alla!) att älska Jay-Z:s »The Blueprint«.

Parallellt med detta hade någon kopplat lös besten som kallades för »mash-up«, vilken nu löpte amok och högg mot allt som rörde sig. Nya datorprogram gjorde det enkelt att synkronisera takt och ton, därigenom tillåtande glada entusiaster och slipade proffs att ta sången från en låt och musiken från en annan och trycka ihop till något nytt. Ju galnare ju bättre. 2004 nådde det uttrycket någon slags klimax när Danger Mouse tog a-cappellor från Jay-Zs »The Black Album« och la över instrumentalerna till The Beatles vita album.

Det är ingen tillfällighet att Phoenix »Everything Is Everything« kom samma år. Långt ifrån. Den var en perfekt storm av popkulturella element, noggrant sammanvävda likt en mash-up på det där sättet som bara fransmän med stilkänsla klarar av.

YouTube Preview Image

»Everything Is Everything« var egentligen en hiphoplåt för poppubliken, vi som älskade att upptäcka Talib Kwelis »Get By« genom redaktionskollegors tips men aldrig orkade gräva djupare än så. Vi som gått igång på »The Blueprint« men innerst inne ändå saknade att spilla öl till refränger som gick att sjunga med i.

»Everything Is Everything« hade allt:

− Trummorna gungade på i samma tillbakalutade gung som hördes till allt. Överallt.

− De upphackade gitarrerna var klistrade mot bastrumman, ungefär som i vilken filterhousehit som helst.

− Softpop-refrängen var lika delar Miami-solnedgång som Trackslistan. Och du kunde sjunga med direkt.

− Sticket med »Riding low, riding low, riding faster« hade sina själsliga rötter i Warren G:s »Regulate« eller Dr. Dres »Nuthin But A G Thang«, fast anpassat för tunna indieluggar som springer för livet om de ser en low-rider med hydraulisk fjädring.

Låten klockade in på prick tre minuter och om det här varit en one-hit-wonder hade jag börjat fundera på om det inte var någon som behagade skämta. Det hade varit lätt att tro att en skicklig producent studerat trendbarometern och tittat djupt i manualen för att skriva den perfekta låten för popkidsen att gilla 2004. Men så var det inte. Allt var på riktigt. Och Thomas Mars var lika snygg som sin röst.

Billy Rimgard är musikskribent och har tidigare skrivit om Felix Da Housecats »Ready 2 Wear« på Nollnolltalet-listans plats 87. Han tycker att »Everything Is Everything« är 00-talets näst bästa låt.

Lyssna också på:

Phoenix, »Lisztomania« (singel & albumspår, Wolfgang Amadeus Phoenix, 2009)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Phoenix, »Long Distance Call« (singel & albumspår, It’s Never Been Like That, 2006)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Phoenix, »Alphabetical« (albumspår, Alphabetical, 2004)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter:

Presenteras av musikmagasinet Novell