18. Justin Timberlake feat. T.I., »My Love«

Publicerat den 14 December 2009 under Listan av Martin Romatowski. 10 kommentarer.

18. Justin Timberlake feat. T.I., »My Love«
(singel & albumspår, FutureSex/LoveSounds, 2006)

Justin.Sensommaren 2006 fick jag en försmak av framtiden. Det var på samma sätt som när The Dark Knight ingjöt en känsla av oskuld inför filmmediet och Six Feet Under, rätt många år tidigare, öppnade upp nya världar i dumburken.

Den här gången var jag dock förhäxad av en låt. Jag kunde inte sluta lyssna på »My Love«, kände mig närmast besatt av fyra minuter och 36 sekunder musik.

Egentligen var det hela oväntat, sett till all indie och annat vitt gitarrtjafs i min skivback. Men det är väl så det är med Justin Timberlake, pojken med guldbyxorna. Han är ett fenomen som sträcker sig en bit bortom radions topplistor och antalet YouTube-klick på den senaste videon. Den förre N’Sync-medlemmen har en enande förmåga, ett genreöverskridande uttryck som tilltalar vitt skilda musikkonsumenter.

Justin är dessutom en av få globalt stora 00-tals-artister som, på ett högst familjärt sätt, är sitt förnamn med oss alla. För vilka fler är de? Ärligt talat.

Beyoncé, Britney och Kylie, inget snack om den saken. Så även Madonna, fastän förhållandet till henne mer grundas på ett skickligt varumärkesbyggande sedan 80-talet än på kreativa toppar under de senaste tio åren. Justin är utan tvivel den enda manliga stjärnan, och då räknar jag självklart inte in hiphop-artister som tar sig artistnamn à la Fat Joe, som blivit ett med den globala populärkulturen och numera inte behöver refereras till annat än sitt förnamn.

Samtidigt belyser ovanstående observation en tendens i 00-talets kommersiella musik. Decenniet har varit svältfött på manliga stjärnor av större än livet-kaliber. Där 80-talet hörde till ikoner som Prince, Madonna och Michael, blev 00-talet en logisk fortsättning på 90-talets hitlistedominans av skivbolagskonstruerade grupper som Spice Girls, Backstreet Boys och Westlife (eller tv-skapelser som The Mickey Mouse Club för den delen). På 00-talet växte pojk- och tjejbanden upp och de finaste ankungarna bröt sig loss och påbörjade, i många fall, framgångsrika solokarriärer.

På så sätt är Justin ett barn av sin tid. Efter sju år i den amerikanska pojkkvintetten N’Sync bestämde han sig för att lägga samarbetet med sina bandmedlemmar på is − 2002 släppte Justin solodebuten Justified. Men de flesta av hans jämlikar var faktiskt kvinnor och återigen kvinnor. Under 00-talets första hälft kryllade MTV:s programtid av skönsjungande divor som Beyoncé, Britney, Christina Aguilera och Jessica Simpson. Det enda undantaget är Robbie Williams, som dock inte lyckades hålla liv i sin karriär efter några guldkantade år kring millennieskiftet.

YouTube Preview Image

Vad är det då som gör »My Love« till en så förträfflig låt? Förmodligen exakt samma komponenter som gör hela FutureSex/LoveSounds till en både hitvänlig och avig skiva. I »My Love« kolliderar Timbalands minimalistiska, kalla, men samtidigt rika, ljudbild med Justins sexosande falsettsång och text. Resultatet är en vemodig ballad som är uppimpad till max. Viktigt att uppmärksamma är också Atlantarapparen T.I.:s gästspel, som bidrar med välbehövlig tyngd.

Justin kommer sannolikt att förbli en av de stora 00-tals-ikonerna. Inte minst för att han, utöver sina egna två skivor, även har gästspelat på så många tidstypiska r’n'b- och hiphoplåtar. Jay-Z spelade visserligen in en hel skiva tillsammans med Linkin Park, men varken Kalifornienrockarna eller några andra vita artister kan komma i närheten av den status som Justin åtnjuter i den traditionellt svarta musikfåran. Storheter som Janet Jackson, 50 Cent, Ciara, Snoop, Rihanna och tidigare nämnda Timbaland och T.I. har alla impulsivt omfamnat den kritvite pojken med Rösten, Dansen och Lockarna.

För visst är det något speciellt med denne Justin Timberlake?

Martin Romatowski är Nollnolltalet.se:s ambulerande reporter, som tycker att »My Love« är 00-talets bästa låt. Han har också skrivit om The White Stripes »Seven Nation Army« på Nollnolltalet.se

Lyssna också på:

Justin Timberlake, »SexyBack« (singel & albumspår, FutureSex/LoveSounds, 2006)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Justin Timberlake, »What Goes Around… Comes Around« (singel & albumspår, FutureSex/LoveSounds, 2006)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Ciara feat. Justin Timberlake, »Love Sex Magic« (singel & albumspår, Fantasy Ride, 2009)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , ,

45. Justin Timberlake, »Cry Me A River«

Publicerat den 17 November 2009 under Listan av Gästskribent. 4 kommentarer.

45. Justin Timberlake, »Cry Me A River«
(singel & albumspår, Justified, 2002)

Gästskribent: Eric Rosén

Justin.När man lämnar en relation är man förhoppningsvis en klokare och bättre människa än när man gick in i den. När man lämnar en relation har man troligen utvecklats. När Britney Spears (eventuellt) var otrogen mot Justin Timberlake och förhållandet tog slut hände nånting: Justin seglade upp som arvtagare till nyligen insomnade Aaliyah och just då irrelevante och perifere Michael Jackson, medan Britney, som det ser ut härifrån, grät floder såväl karriärmässigt som personligt.

Men det är ju en låt vi snackar om nu. Inte ett tillstånd eller någon förändrade kraft i sig själv.

Och apropå den låten: Frågar jag mitt nittiotalsjag – allmänt skeptisk till elektroniskt producerad musik, ironisk, föraktfull mot det patetiska och väldigt avogt inställd till genuint kommersiell musik – är det helt galet att över huvud taget gilla »Cry Me A River«. Att älska den, hålla den som en av nollnolltalets absolut bästa låtar, är som ett riktigt billigt skämt.

YouTube Preview Image

Nittiotalsjaget kom obönhörligen att förändras. Tur det.

Hade någon sagt att en av mina favoritlåtar från nollnolltalet skulle inledas med ljudet av spöregn ackompanjerat av en gnällig munks ordlösa råmanden hade jag naturligtvis avfärdat dem. Hade denne någon fortsatt berätta för mig att texten började med »You were my sun. You were my earth« hade jag sopat på personen i fråga.

Men alltså. Nu sitter jag och älskar ihjäl den här pojkbandsavkommans makalösa vemod, bitterhet och patetik. Låten känns alltid ny och modern, aldrig daterad. Beatet är så tungt och vrålemotionellt. Här vräks det ogenerat på med lika mycket sentimentalitet som det är smör i ett Per Morberg-recept och jag förbannar den efterföljande beefen mellan producenterna Timbaland och Scott Storch. De hade liksom gärna fått fortsätta att jobba ihop med den här typen av resultat.

Samtidigt: Det här är ingen breakuplåt mer än i teorin. Det här är ingen låt man lyssnar på när man blivit dumpad eller sårad. Då söker man bekräftelsen i låtar som berättar för världen hur oerhört jävla ont man har snarare än låtar med något slags hämndbegär och konfrontation. »Cry Me A River« plockar man fram på tryggt avstånd från den svartaste smärtan, när man är på väg upp, på väg framåt. När man blivit bättre än den som sårat. Och Justin blev ju just det. Bättre än Britney. Precis då.

I och med den här låten blev han på riktigt. Ingen NKOTB-arvtagare slash världsartistpojkvän utan en stor jävla snubbe att räkna med. Vi kan säga att han gick stärkt ur relationen.

Eric Rosén är nyhetschef på Nyheter24. Han tycker att »Cry Me A River« är 00-talets åttonde bästa låt, och att 50 Cents »Many Men (Wish Death)« är den bästa.

Lyssna också på:

Justin Timberlake, »Like I Love You« (singel & albumspår, Justified, 2002)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Justin Timberlake, »Señorita« (singel & albumspår, Justified, 2002)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Kanye West, »Love Lockdown« (singel & albumspår, 808s & Heartbreak, 2008)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: ,

57. Justice, »D.A.N.C.E.«

Publicerat den 5 November 2009 under Listan av Albin Grahn. 3 kommentarer.

57. Justice, »D.A.N.C.E.«
(singel & albumspår, †, 2007)

Justice.Jag brukade kategoriskt säga att jag inte gillade elektronisk musik. Den första halvan av mitt 00-tal handlade mest om ska och rocksteady, soul, indiepop, och alltmer om rock, vilket också syns tydligt på min lista här på nollnolltalet.se. Electro house var inte något som – i alla fall till namnet – tilltalade mig.

Men det slutade inte där. Armén av rock- och popsångare som så effektivt ryckte fram genom mitt decennium stötte på patrull när Justice påbörjade sitt korståg från Paris. Skivan Cross släpptes i juni 2007. Då var Gaspard Augé och Xavier de Rosnay skivbolaget Ed Bangers stjärnor sedan flera år, tack vare mp3-hitten »We Are Your Friends«.

Men »D.A.N.C.E.« är en ännu bättre låt. Det var, och är fortfarande, helt omöjligt att sitta still när basen hoppar igång under det brustna housepianot. Från de första gångerna den snurrade på radion i bilen 2007 – och då gjorde bilkörningen vansklig – till så sent som förra helgen när det återigen var »D.A.N.C.E.« som ryckte upp mig ur soffan på en hemmafest. Melodin är klämmigare än i »We Are Your Friends«, kören i refrängen en snygg kontrast och synthstråkarna är glättigt dramatiska.

YouTube Preview Image

Jag var förstås inte ensam om att gilla det där, störta ut på dansgolvet och veva med armen. Justice smälte samman dansgolvsmuller, självklara popmelodier och rockstjärnemytologi på ett sätt som gjorde dem till hjältar just då. Bandet skapade en dansant stilcocktail, mitt i ett decennium som har handlat mycket om just genreblandning.

Justice bidrog också till att luckra upp min egen hållning till genrer: Jag gillar elektronisk musik. Eller electro house. Eller, oavsett vad det kallas: Jag hade mer kul på 00-talet med Justice än vad jag hade haft utan dem.

Och »D.A.N.C.E.« – den uppmaningen tänker jag följa även nästa gång låten spelas.

Albin Grahn är journalist och sitter i Musikmagasinet Novells redaktion. Han har tidigare skrivit om Belle & Sebastians »I’m A Cuckoo« på Nollnolltalet-listans plats 76. Han har »D.A.N.C.E.« på sjunde plats på sin egen lista över de bästa låtarna från 00-talet.

Lyssna också på:

Pnau, »Baby (Breakbot remix)« (singelspår, Baby, 2008)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Justin Timberlake, »Love Stoned (Justice remix)« (singelspår, Love Stoned, 2007)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Black Kids, »I’m Not Gonna Teach Your Boyfriend How To Dance With You (The Twelves remix)« (singelspår, I’m Not Gonna Teach Your Boyfriend How To Dance With You, 2008)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , , , , ,

Presenteras av musikmagasinet Novell