Intervju: Jens Lekman

Publicerat den 21 December 2009 under Intervjuer av Martin Romatowski. 1 kommentar.

Jens Lekman, eller Rocky Dennis som han kallade sig i början av karriären, är en av den svenska 00-tals-indiens stora förgrundsfigurer. I en intervju med Nollnolltalet berättar han om sina tidiga hits och om det nya livet på andra sidan jordkolotet, i Australien.

Jens.Du har två låtar på Nollnolltalet.se:s lista: »Black Cab« och »Maple Leaves«. Vad kan du säga om den förstnämnda?
– Jag förstod den aldrig riktigt själv förrän jag hörde Maher Shalal Hash Baz framföra den, och fick gå igenom en lång checklista av artister i mitt huvud innan det slog mig att det var min låt de spelade. Fin melodi, jag slutar aldrig att spela den.

»Maple leaves«, hur känner du inför den?
– Den betydde otroligt mycket för mig en gång i tiden, den definierade mycket vad jag försökte göra i början på årtiondet. Men den blev aldrig färdig och den kommer aldrig heller bli färdig.

Har ditt musikskapande förändrats sedan ditt genombrott i början av decenniet?
– Nej, det kan jag inte påstå. Det har blivit mer av ett förverkligande. De låtarna jag skriver nu är låtarna jag ville skriva för tio år sen men inte kunde.

Du är numera bosatt i Australien. Hur ser ditt liv ut där?
– Som en dröm.

Har du något nytt material på gång?
– Ja, jag skriver ju nästan konstant men när det kommer ut vete katten.

För några få år sedan var den australiensiska musikscenen omtalad och omskriven. Hur ser saker och ting ut i dag?
– Det finns en fantastisk scen på mikrokosmosnivå som påminner mig mycket om scenen i Göteborg i början av årtiondet. Banden tar alla spelningar de kommer över. De spelar i trädgårdar, på tak och på stränderna. Och fanzinet är tillbaka! Det vackra xeroxkopierade, trycksvärtakladdiga fanzinet. Underbara Chapter Music som släppte kassetter med lo-fi i början av 90-talet har fått en renässans bland de här tonåringarna med sneda tänder och långt hår. Jag går gärna och ser band som Dick Diver, Sly Hats, Psuche, Make Up Sex och Pikelet.

Hur ser du på 00-talets-musik? Vad kommer du att minnas bäst från decenniet?
– Färgerna! När »Since I Left You« kom ut var det ju som om någon sprängt en Alcro-fabrik. Och jämfört med sena 90-talets toner i sepia och begagnat svart var det en förlösning.

Har du någon eller några favoritlåtar från 00-talet?
– Oavsett färgrikedomens återkomst var det ändå de som valde en något stramare palett som jag alltid återkommer till vid dagens slut. Den absolut vackraste låten jag hörde det här årtiondet var Bill Wells »On The Beach Boys Bus« i djupblått och guld.

Etiketter:

11. Jens Lekman, »Black Cab«

Publicerat den 21 December 2009 under Listan av Susanne Claesson. 4 kommentarer.

11. Jens Lekman, »Black Cab«
(EP-spår, Maple Leaves, 2003)

Jens Lekman.Jag hävdar ofta att »Black Cab« är min generations signaturlåt. En låt som kompat alla som var runt 20 i början av 00-talet under ljusa nätter som aldrig ville ta slut, och som slagit i takt med våra destruktiva 80-talisthjärtan som bara måste ut från festen, ner på stan, nej hem igen, för ta mig bara härifrån. Ett perfekt soundtrack för en generation alltid som vill vidare till Nästa Jobb, Nästa Tv-serie, Nästa Projekt, Nästa Resa, Nästa Fest. Nästa Grej.

Jens Lekman hämtade albumtiteln Oh You’re So Silent Jens från andra versen i »Black Cab« som från början fanns på hans allra första Rocky Dennis-EP. Till skillnad från lågmälda »Pocketful of Money« och vemodiga »Sky Phenomenon« från samma EP, har »Black Cab« en ganska glad cembaloslinga som bakgrund till den fint melankoliska texten. Texten, som både är en enkel vädjan till en främling och ett utryck för en större längtan av att befinna sig någon helt annanstans: att vara någon helt annan.

Men det är nästan aldrig någon som håller med mig om »Black Cab« är vår generations definierande låt.

Antingen är det poppojkar som kan dissekera den så kallade Göteborgsscenen ner till minsta hjärtslag och som hellre väljer ett mer utåtriktade rop på närhet, som Håkan Hellströms »Nu kan du få mig så lätt«, till generationssoundtrack. Eller också är det de som tycker att samma popscen är alldeles för exkluderande, utstuderad och överskattad och att det inte finns någon identifikation i Jens Lekmans taxifilosoferande för någon annan än Jens Lekman själv.

Och jag vet aldrig hur jag ska övertala dem som säger emot mig. För jag kan inte romantisera över sommarnätter i Göteborg sådär som den som gått lycklig eller förtvivlad över Vasagatan kan. Jag är inte den tysta konstnärsbohemen som alla tjejer med lugg vill ta med hem och få en förtrolig relation med. Jag är inte den som dödar festen genom min destruktiva men ändå i hemlighet självgoda självömkan. Jag har inte koll på vilken låt den där samplingen egentligen kommer från, inte ens den som åker svarttaxi. Pardon me mam’, god damn, men det är jag inte. Ändå är »Black Cab« den bästa låten jag hörde på nollnolltalet.

YouTube Preview Image

Från det ljusa, ändå hoppingivande introt till kyrkklockorna som ringer ut efter nästan fem minuters popperfektion är »Black Cab« världens bästa avslutning på vilken kväll som helst. Och det spelar ingen roll om du lyssnar på den och inte känner någonting alls och tycker att jag är helt fel ute med min generationsteori. Det är helt i sin ordning: du är bara på väg mot Nästa Grej.

Susanne Claesson är journalist på Sydsvenskan och redaktör för Musikmagasinet Novell. Hon har också skrivit om Antony & The Johnsons »Fistful Of Love« på Nollnolltalet.se. »Black Cab« är hennes favoritlåt från 00-talet.

Lyssna också på:

Jens Lekman, »Pocketful Of Money« (EP-spår, Maple Leaves, 2003)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Jens Lekman, »A Sweet Summers Night On Hammer Hill« (EP-spår, Julie, 2004)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Jens Lekman, »Rocky Dennis’ Farewell Song To The Blind Girl« (EP-spår, Rocky Dennis In Heaven, 2004)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter:

47. Jens Lekman, »Maple Leaves«

Publicerat den 15 November 2009 under Listan av Gästskribent. 5 kommentarer.

47. Jens Lekman, »Maple Leaves«
(EP-spår, Maple Leaves, 2003 och albumspår, When I Said I Wanted To Be Your Dog, 2004)

Gästskribent: Margret Attladottir

Jens Lekman.Den lyckligaste dagen i mitt liv ägde rum på hösten 1993. Jag satt vid min skolbänk och tittade bort mot F. Skrev på en lapp så fint som jag bara kunde: Får jag chans på dig? En ruta för Ja och en för Nej. En för Kanske också faktiskt. Lappen var mörkgul. Jag gav lappen till F på första rasten. Mitt hjärta dunkade och mina kinder var illröda.

F var det finaste jag visste. Jag försökte alltid vara nära honom så mycket jag bara kunde. När jag fick en plats nära honom i klassrummet lös det en sol i mitt hjärta. Sedan första dagen i ettan visste jag att jag var kär i F. Jag var så avundsjuk på alla i klassen som bodde i hans kvarter för att de fick ha sällskap med honom hem från skolan. Jag satt bredvid honom en gång när vi tittade på film i skolan. Min hand råkade nudda hans. Mina kinder blev röda och varma. Det var den bästa känslan.

Jag tänkte ofta på hur det skulle vara sedan när vi blev vuxna, och gifte oss och bildade familj. Vilken gata vi skulle bo på. Skulle vi bo på hans sida av järnvägen eller min? Hans. Det är finare där. F var populär. Dels för att han var så söt. Han hade snälla isblå ögon och brunt hår. Han var rolig och snäll. Och stark. Han var jättebra på gympan.

Gillade han mig? Jag trodde det. Lite. Men kunde det verkligen vara så? Varför skulle han gilla mig? Han kunde få vem han ville. Han kunde få J, klassens sötaste tjej. Hon hade långt blont hår och alltid nya kläder. Hon var smal och bodde ett stenkast från honom. De var det perfekta paret och de borde vara ihop. Jag kände mig så ful i jämförelse.

Det var min favoritveckodag, det var Rederiet på kvällen och vi skulle äta fisk hemma. Men på sista lektionen, gympan, hade inte F gett tillbaks lappen än och jag ville kräkas för jag hade så ont i magen. Jag tittade åt hans håll flera gånger men han undvek mig. Jag gick in i omklädningsrummet och grät. Tänk om jag hade vetat då vad jag vet nu. Att jag och F skulle åka skridskor tillsammans många gånger. Att han skulle skriva långa kärleksbrev till mig som bara helt plötsligt låg utanför vår dörr. Han måste ha cyklat den långa vägen från honom till mig, över järnvägen, för att lägga dem där. Min första kyss. Hans första kyss. Och hur konstigt det smakade, inte alls som jag tänkt, men jag fick ändå inte nog. Men jag satt där och tänkte att allt var förstört, att han hade fått lappen och skrattat åt mig, slängt den. Visat den för alla i klassen. Det var världens längsta dag.

Dörren till omklädningsrummet smälldes igen och jag började gå upp mot bron och hem. Det var kallt och grått och jag var ledsen och hade en stor klump i halsen. Varför gjorde jag sådär? Jag ångrade mig så innerligt. Helt plötsligt hör jag L’s röst bakom mig. F’s bästa kompis. Han kom springandes efter mig och han gav mig någonting. Lappen. Jag tog den snabbt och la i fickan. Jag och L sa inte ens någonting till varandra. Jag fortsatte bara att gå hemåt. Lappen var alldeles fuktig och sliten där den låg ihopvikt i fickan. Som att den hade färdats hela jorden runt och äntligen kommit hem. Vid skogen, bara några meter kvar till ytterdörren visste jag att det var nu eller aldrig. Jag måste titta. Och så vecklade jag ut den.

»Ja.«

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Margret Attladottir är chefredaktör för Nöjesguiden. Hon tycker att »Maple Leaves« är 00-talets näst bästa låt och att Daft Punks »One More Time« är den bästa.

Fotnot: »Maple Leaves« gavs från början ut under artistnamnet Rocky Dennis. För att undvika onödig förvirring sorterar vi ändå in den i listan som en Jens Lekman-låt.

Lyssna också på:

Jens Lekman, »You Are The Light (By Which I Travel Into This And That)« (albumspår, When I Said I Wanted To Be Your Dog, 2004)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Jens Lekman, »A Higher Power« (albumspår, When I Said I Wanted To Be Your Dog, 2004)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Jens Lekman, »Kanske är jag kär i dig« (albumspår, Night Falls Over Kortedala, 2007)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter:

76. Belle & Sebastian, »I’m A Cuckoo«

Publicerat den 17 October 2009 under Listan av Albin Grahn. 3 kommentarer.

76. Belle & Sebastian, »I’m A Cuckoo«
(singel & albumspår, Dear Catastrophe Waitress, 2003. Remixad av The Avalanches.)

Omslaget till "I'm A Cuckoo".Jag minns en vibrerande försommarkväll i småländska Ljungby 2004, det kan ha varit i maj. Jag tror att de visade Eurovisionschlagerfestivalen på Charlie’s i centrum. Jag minns att jag hade druckit alldeles för mycket kaffe från min kompis Hjalmars espressomaskin tidigare på dagen, och att jag fortfarande vid halv fyra på natten låg med hög puls utan att kunna somna. Jag förknippar den där lätt svindlande känslan med låtarna på Belle & Sebastians Dear Catastrophe Waitress. Vi lyssnade mycket på skivan den helgen.

Förhandsreaktionerna på att Trevor Horn skulle producera Dear Catastrophe Waitress, som släpptes ett halvår tidigare, hade präglats av viss oro. Buggles-mannen kom från ett annat håll av den brittiska popmusiken, och hade dessutom producerat den ryska sexleken t.A.T.u året innan. Men oron var – till skillnad från när skejtpunkproducenten Jerry Finn häromåret tog sig an Morrissey – obefogad.

Melodierna på Dear Catastrophe Waitress är upplyfta och rinner genom skivan, klarare än förut. Stuart Murdoch sjunger starkare och bättre. Och nog mår bandet bra av att glänta på locket till den ivriga rytmgnom som dittills, förutom kanske i »Legal Man«, stängts in i sin skokartong. Här får han trumma och spela rytmgitarr på flera spår, även om det var på The Life Pursuit från 2006 som han slutgiltigt släpptes ut.

YouTube Preview Image

Och så »I’m A Cuckoo«, då. Låten har ett flygande gitarriff och ett sällan hört driv som klär den maniska berättelsen utmärkt. Med facit i hand var »I’m A Cuckoo« kanske den låt som allra mest tog Belle & Sebastian in i det nya decenniet. Att det tidiga nollnolltalets dj-prinsar The Avalanches med hjälp av en sudanesisk kör och tiotusen små flöjter, trummor och dragspel dessutom kompletterade singeln med en egen, väsensskild men fantastisk version bekräftar den tanken.

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Jag somnade väl till sist där i villakällaren i Ljungby, men av någon anledning återvänder jag ganska ofta till minnet av den där kvällen. Och då är det alltid »I’m A Cuckoo« som spelas, om och om igen, i mitt huvud.

Albin Grahn är journalist och sitter i redaktionen för Musikmagasinet Novell. Håkan Hellströms »Tro & Tvivel« är i topp på hans lista över 00-talets bästa låtar. »I’m A Cuckoo« är på plats 32.

Lyssna också på:

Manic Street Preachers, »So Why So Sad (The Avalanches remix)« (singelspår, So Why So Sad, 2001)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Jens Lekman, »Sipping On The Sweet Nectar« (albumspår, Night Falls Over Kortedala, 2007)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

The Concretes, »You Can’t Hurry love« (albumspår, The Concretes, 2003)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , , , ,

Presenteras av musikmagasinet Novell