26. Håkan Hellström, »Nu kan du få mig så lätt«

Publicerat den 6 December 2009 under Listan av Frida Färlin. 3 kommentarer.

26. Håkan Hellström, »Nu kan du få mig så lätt«
(singel & albumspår, Känn ingen sorg för mig Göteborg, 2000)

Håkan.Det är lätt glömt idag, när Håkan lägger rekordstora publikmassor under sig på festival efter festival. Men han som idag är allas Håkan, han var bara vår Håkan den där hösten. Decenniet hade precis börjat, och vi utkämpade dagliga strider mot hätska Håkan-haters (AKA livshatare) everywhere.

Allt eftersom Håkan erövrade mark, ju starkare hatade de, och ju mer försvarade vi. Idag är diskussionen om huruvida Håkan sjunger falskt eller inte gammal. Men när Håkans – för det finns bara en Håkan, mind you – debutalbum släpptes var det något smalt att vara Håkanfan. Vi som var det fick automatiskt den där sammanhållningen som utmärker allt det man gillar mest med livet, vare sig det gäller gäng, klubbar eller, ehm, sport. En tillhörighet och en förståelse.

»Nu kan du få mig så lätt« återfinns som fjärde spår på Känn ingen sorg för mig Göteborg, mellan vevande »Ramlar« och raka men dämpade »Vi två sjutton år«. I den återfinns allt det där som gjorde att vi utkämpade ett krig varje gång vi skulle prata om Håkan med de oinvigda. Det fanns så mycket för dem att inte förstå, och så mycket för oss att vara besatta av.

Vem kysste Elin bakom ryggen på Marie?
Var det den store poeten som hon var förälskad i?

YouTube Preview Image

»Nu kan du få mig så lätt« är uppbyggd av en oredig melodi. Texten skriven med en lätt berusad ton. Otydliga fragment av desperata, illa grundade och ogenomtänkta tankar. Vinglig sång om att vara ung, fylld av all den tragik, tvivel, självförakt och dramatik som kan rymmas i ett ungt hjärta. Alla små nyanser mellan raderna trängs med neonskyltar, dans, kyssar, poeter, mörka gränder och referenser till vår del av stan.

Och jag vågade aldrig hålla din hand
Vi är inte såna som i slutet får varann

Framförallt handlar den om ett personligt misslyckande, ännu ett tillfälle som rann en ur händerna. Om den där personen man ville ha, som man inte hade kraft eller mod att gå fram till fast det var det enda man hade tänkt på hela kvällen. »Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt« ylar Håkan till slut, gång på gång, vinglare och samtidigt mer självklart än något vi någonsin hade hört förut.

Vi avgudade Håkan. Han erbjöd en vagga för våra mest skamfyllda känslor. En ärlighet och uppriktighet kring sin egen ensamhet och misslyckanden som gjorde våra egna dito lättare att bära. Han var också helt orädd när han gjorde det, med full fokus på ungdomen och svartsynen, romantiken och dramat.

Och vi stod bakom honom med en smärtsamt utslängd emo-tår utmed kinden, och tänkte att vi kanske kunde visa den för någon, någon gång.

Frida Färlin är redaktör för Musikmagasinet Novell (som kommer ut med ett nytt nummer den 17 december). Hon tycker att »Nu kan du få mig så lätt« är 00-talets artonde bästa låt.

Lyssna också på:

Håkan Hellström, »Gårdakvarnar och skit« (singel & albumspår, Ett kolikbarns bekännelser, 2005)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Håkan Hellström, »Brännö serenad« (albumspår, Ett kolikbarns bekännelser, 2005)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Håkan Hellström, »För sent för Edelweiss« (singelspår, Klubbland, 2006, & albumspår, För sent för Edelweiss, 2008)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter:

Fira av 00-talet med Nollnolltalet.se och Musikmagasinet Novell

Publicerat den 4 November 2009 under Nyheter av Frida Färlin. 1 kommentar.

sthlmDen 31:a december – årtiondets sista dag – är det dags för Nollnolltalet.se att avslöja vilken låt som röstats fram till 00-talets allra bästa låt. Det vill vi fira med en stor fest!

Därför anordnar Novell och Nollnolltalet.se Sveriges roligaste nyårsfest! Det gör vi på Södra Teatern i Stockholm, med imponerande utsikt över huvudstaden. Specialinbjudna artister tolkar sina favoritlåtar från de senaste tio åren, och från skivspelarna hör vi all den där musiken vi glömt att vi älskar. Till exempel låten som radioprataren Eric Schüldt beskriver som “mitt soundtrack till olycka och motvind”. Eller r’n’b-låten som dj:n och journalisten Jenny Seth ansåg blev en “språngbräda för kvinnan som skulle dominera 00-talet från början till slut”. Vi kan nästan garantera att vi kommer spela technohiten som klubbarrangören Niklas Johansson anser att man bör “hälla Törley över varandra till”.

Den största händelsen under kvällen blir den när vi avslöjar vilka tre låtar som toppar vår lista över 00-talets bästa låtar, framförda i unika liveversioner med välkända gästartister.

Det kommer med andra ord bli en kväll som helt tillägnas underbar musik från 00-talet. Därför vill vi gärna att ni är med redan nu! Var med och diskutera, kolla om era favoriter finns med på listan, berätta om ert bästa musikminne och säg till vilka låtar ni vill höra på festen!

Biljetter finns tillgängliga från och med den 30 november hos Södra Teatern.

För mer info kontakta:

Frida Färlin, Musikmagasinet Novell

frida@magasinetnovell.se, +46 733 38 26 27

Här finns evenemanget på Facebook.


89. Frida Hyvönen, »Dirty Dancing«

Publicerat den 4 October 2009 under Listan av Frida Färlin. 3 kommentarer.

89. Frida Hyvönen, »Dirty Dancing«
(albumspår, Silence Is Wild, 2008)

Dirty Dancing.När jag var liten var det nästan inga andra som hette Frida där jag bodde. När andra hette Frida var det jättespeciellt. De få gånger jag träffade någon annan Frida var det som att vi delade en hemlig samhörighet.

I alla fall.

Det är kanske inte bara för att hon är min namne, att vi är födda samma år och hon också kommer från Norrland som jag känner en sådan identifikation med Frida Hyvönen. Men det har bidragit. Det tillför en extra dimension av gillande. Hon är dessutom egensinnig, hon är stark, hon har talang. Man vill vara henne.

En annan person man kan identifiera sig med, är en av huvudpersonerna i en viss film från 1987. Jag vet vad hon heter – men jag kallar henne Baby, och hon har präglat mig mer än jag vågar tänka på.

Och trots att det var till Patrick Swayzes ära vi hade Dirty Dancing-temakväll häromveckan, komplett med åttiotalsrekvisita i form av hemmapizza och after eight-päron, så är det inte för Patrick Swayzes skull som Dirty Dancing ligger på plats ett, två och tre på min personliga filmtopplista. Mina ögon har istället alltid varit klistrade på Jennifer Greys sjuttonåriga Frances “Baby” Houseman. Hon som åker på semesterresort med sin familj − älskade pappan, snygga hemmamamman och nuttiga syrran − och genomgår en transformation in i en ny sorts vuxenhet, där under tre betydelsefulla veckor sommaren 1963.

Baby var min första feministiska förebild. Skit i »Nobody puts Baby in a corner«. Baby kan ta vara på sig själv. Hon är urtuff, utom i precis den scenen kanske.

Hon är modig, står upp för sånt hon tycker är viktigt, ställer upp för dem hon bryr sig om. Hon revolterar mot klassuppdelningar och hur man bör bete sig. Hon förälskar sig i, får gnuggdansa och ligga med Johnny: mörklockig, bredaxlad och tuff i skinnjacka – men ändå känslig. Hon har råsnygga kläder, idag högst moderna igen (små tygskor, för korta byxor, rutiga skjortor, fantastiska klänningar) och magrutor. Och fortfarande har jag tyvärr inte riktigt kommit över att jag aldrig kommer att få vara en sån där riktigt liten tjej som kan bli upplyft ovanför ett huvud på raka armar.

Baby blir fascinerad av dansen på ett sätt som jag också blev när jag såg filmen, precis i skarven mellan barn och tonåring, och det har hållit i sig sedan dess. Den trollband mig, och varken förr eller senare har jag velat bli något mer innerligt än vad jag ville bli dansare. Nu blev det inte så men fortfarande gråter jag av rörelse när Bounce dansar synkroniserat till »Beat It« på Sergels Torg, eller när bröllopsparet dansar in i kyrkan till Chris Browns »Forever«. Om jag inte hade hatat Black Eyed Peas så hårt hade jag grinat till det där jävla Oprah-klippet också. Det är inte det jag är mest stolt över här i världen, men there it is.

YouTube Preview Image

När jag hörde Hyvönens »Dirty Dancing« på radion första gången var jag tvungen att ringa första bästa kompis och härja loss. En låt om att vara ung, kär i en dansare och ha en lokal som man kan do the dirty dancing i! Om att träffa honom igen som vuxen tvåbarnsfar när han kommer förbi för att sota skorstenen. Frida gör en tribute, komplett med en sextiotalsdoftande slinga besjälad av låtar som Ben E. Kings »Stand By Me«, Righteous Brothers »Unchained Melody«, och hela Dirty Dancing-soundtracket. Ett album alla borde äga för övrigt.

Jag såg det som en kärleksgest. Till mig och till alla tjejer som mig. Frida säger själv i en intervju i SvD som hon gjorde i samband med att hon komponerade musik till dansföreställningen Pudel att hon också alltid drömt om att få bli dansare. Hyvönen hade fattat. Modet, dansen, estetiken.

Texten är förstås central. Klurig och rolig, som alltid med Hyvönen:

I guess you do the Dirty now

and I do the Dancing

and once we were Baby and Johnny

in a small boring town where the winters were long

and our real names were Frida and Jimmy

Silence Is Wild, Hyvönens tredje fullängdsalbum, röstades fram som årets bästa svenska album när TT i december 2008 sammanställde svenska musikkritikers årslistor. »Dirty Dancing« är den första låten på skivan.

Frida Färlin tillhör Musikmagasinet Novells redaktion. Hon tycker att »You Don’t Know Her Name« med Maps är 00-talets bästa låt.

Lyssna också på:

Frida Hyvönen, »London!« (albumspår, Silence Is Wild, 2008)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

El Perro Del Mar, »Change Of Heart« (albumspår, Love Is Not Pop, 2009)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Britta Persson, »Cliffhanger« (singel & albumspår, Kill Hollywood Me, 2008)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , ,

Presenteras av musikmagasinet Novell