Ni som är matematiskt lagda insåg kanske att Robyn-dubbeln härom dag skulle ge upphov till en lucka i nedräkningen. Vi tyckte att det var rimligt att lägga den på julafton. Så det här är den första dagen sedan den 21 september som vi inte presenterar en ny låt på Nollnolltalet.se. Jag vet, det känns oroväckande tomt.
Men skit i det: God jul alla ni som har det dåliga omdömet att kolla den här bloggen på självaste julafton! För att fylla tomrummet får ni ett litet urval av jullåtar från 00-talet. Vi har fått en hel del hjälp på Facebook och Twitter med det extremt ovetenskapliga urvalet. Tack till alla er som bidrog!
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Efter åtta låtomröstningar på Nollnolltalet.se har vi lärt oss en del om vad våra läsare gillar. Man kan sammanfatta det så här: ni gillar pop och ni gillar svenskt.
Det märktes tydligare än någonsin på den senaste omröstningen, som vanns av en viss Håkan Hellström. »Nu kan du få mig så lätt« fick 85 röster.
Det här är näst sista gången vi gör en sån här lite opinionsundersökning, och det börjar nästan kännas vemodigt. Så många fantastiska låtar, så lite tid kvar. Hur som helst är det ingen tvekan om att vi summerar tio dagar av enormt bra musik med den här omröstningen.
Med reservering för att 13 placeringar fortfarande är höljda i dunkel, kan man konstatera att Beyoncé Knowles finns med på Nollnolltalet.se:s lista inte mindre än FEM gånger. Tre gånger som soloartist (med »Halo«, »Irreplaceable« och »Crazy In Love«) och två gånger tillsammans med Destiny’s Child (med »Say My Name« och »Survivor«).
Utöver att hon uppenbarligen går hem hos den sortens människor som har röstat fram den här listan, är Beyoncé en av 00-talets bäst säljande artister (fyra på Billboards lista över amerikanska försäljningssiffror, t ex). Och kanske inte minst, en av årtiondets största mediala ikoner, med ett globalt genomslag som få andra artister, om några, kan mäta sig med.
Det känns helt enkelt befogat att ställa frågan: är Beyoncé 00-talets största artist − den som mer än någon annan har präglat decenniet (som, säg, Michael Jackson på 80-talet eller Elvis Presley på 50-talet)?
Vad tycker du?
Om du har svarat »nej«: utveckla gärna hur du resonerar i kommentarerna! Och gör det för all del om du har svarat »ja« också…
På Läsarnas listor-sidan i vänsterspalten här på Nollnolltalet.se har det funnits möjlighet för vem som helst att länka till sin egen 00-talslista.
Med bara några några veckor kvar till nyår börjar det kännas som sista chansen att lyfta fram alla omsorgsfullt konstruerade listor som inspirerats av Nollnolltalet.se, eller bara fötts ur samma sorts listglädje och musiknördiga entusiasm.
Så: lämna din egen lista, eller länka till sådana du har snubblat över på annat håll och gillat, här i kommentarerna. Lyssningsbara lyssnor är ett plus, förstås!
Bloggaren »Guy-Manuel« har en rolig lista (Spotify) med Kalle J lite oväntat i topp. Bloggen Before Hollywood har också en spännande lista med några otippade låtval.
Noll Noll heter en antologi om 00-talet där bland annat Nollnolltalet.se:s Adam Svanell medverkar som skribent. Lite kul, tycker vi. Så här skriver Anders Rydell och Tobias Nielsén, bokens redaktörer:
Att sammanfatta decennier är lite som att spara saker i en skokartong. Allt får inte plats. Från tjugotalet lade vi ner lite tidig jazz, Fitzgeralds The Great Gatsby och Greta Garbo. Från sextiotalet lade vi ner Capotes In Cold Blood, Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band och Andy Warhol.
Frågan är vad i stoppar i vår nya kartong? Vad kommer vi minnas och vad kommer vi glömma av nollnolltalet? Är Ernst Kirchsteiger viktigare än Elin Kling? Är Zlatan större än Usama bin Laden? Kommer TTA leva vidare, men Håkan Hellström falla i glömska?
Kommer någon överhuvud minnas decenniets alla musikgenrer? Punkfunk, fjordrock, j-rock, crunk och new rave?
Boken Noll Noll – Decenniet som förändrade världen försöker utreda vad fan som egentligen hände – och hur vi går vidare. I avsnittet om musik skriver Kristin Lundell att rock är den nya jazzen. Björn af Kleen berättar om Stureplan som refug och Annina Rabe om hur boken blev decenniets viktigaste modeaccessoar.
Redaktörerna Anders Rydell och Tobias Nielsen har låtit 15 journalister och författare sammanfatta lika många ämnen. Däribland Novells egen Adam Svanell, Kristin Lundell, Kjell Häglund, Martin Gelin, Björn af Kleen, Klas Ekman och Salka Hallström Bornold.
Moving on. Vi flyger farligt nära solen nu, om man med solen menar toppen av Nollnolltalet-listan. Mycket svenskt mellan plats 30 och plats 21, och så några riktiga världshits. Vilken gillar du bäst?
Under arbetet med Nollnolltalet.se upptäckte jag att en låt som jag trodde var från 2005 i själva verket är från 1985.
Jag fick den som mp3-fil av en kompis, hösten 2005, och tog för givet att det var en ny låt. Den lät inte så mycket samtida som tidlös och jag hade aldrig vare sig hört den eller hört talas om den förut. Det slog mig inte att det kunde vara en gammal låt. Ibland gör man den sortens tankefel.
Låten heter »Stand On The Word«, är inspelad av The Joubert Singers och remixad av Larry Levan, men det begrep jag inte förrän jag undersökte saken för någon månad sedan, fyra år efter att jag hörde låten. Den där mp3-filen angav Celestial Choir som artist.
Om jag hade varit mer av en housesnubbe hade jag förstås fattat att låten inte kunda vara ny. Larry Levan, den legendariske New York-dj:n, dog 1992. Men jag ÄR ingen housesnubbe, och antog att Levan helt enkelt fortfarande var vid liv och remixade en och annan gospellåt på gamla dar.
För mig är »Stand On The Word« helt enkelt en fem år gammal låt.
Att det här pinsamma missförståndet drabbade mig just i mitten av 00-talet är förstås ingen slump (även om man bortser ifrån att jag inte är äldre än att större delen av mitt musiklyssnande liv har ägt rum på 00-talet…) Det här var årtiondet när många av oss slutade köpa skivor, och därmed också årtiondet när vi slutade bry oss om att sätta låtarna vi lyssnade på i ett sammanhang.
Cd- och lp-skivor är lätta att betrakta som mindre pusselbitar i den helhet som utgör ett artistskap, eller en skivetiketts samlade produktion. De är tillräckligt få för att gå att sortera och få överblick över. De har konvolut med tillförlitlig information om när musiken är inspelad och utgiven, vilka musiker som spelar på vilken låt och vem som har producerat vad.
Skivor ger helt enkelt musiklyssnandet en struktur. Det är över huvud taget svårt att tänka sig den säregna existens som är den kalenderbitande musiknörden i en värld där musikkonsumtion inte utgår ifrån skivsläpp.
I mp3-filens − och Spotifys − kaotiska tidevarv är ett komplettistiskt, kontrollbehovsskadat musikintresse lika hopplöst som irrationellt. För hur sorterar man in ett Youtube-klipp i skivsamlingen? Och hur kan man vara säker på att man har hört allt som The Avalanches har spelat in när de kan släppa ett knippe nya remixer i morgon, på mp3 via en obskyr japansk nättjänst?
Så det är lika bra att släppa taget, njuta av de låtar man råkar ha i playlisten och fortsätta att gräva, på Spotify, på Hypemachine eller i den sista överlevande skivbörsens vinylbackar, efter nya favoritlåtar att lägga till de gamla. Sluta oroa sig och lära sig att älska Låten.
Vem vet när något man redan har sorterat in under »00-talets bästa« visar sig vara från 1985?
David Hylander är frilansjournalist och redaktör för Nollnolltalet.se.
Nollnolltalet.se fokuserar på låtar. Det är förstås ingen slump: låten känns som den musikaliska enhet som har definierat decenniet.
Samtidigt ges det fortfarande ut album i tid och otid, och några riktigt, riktigt bra album − sammanhållna, sammansatta helheter som är större än summan av sina delar − har sett dagens ljus under 00-talet.
Så är det fortfarande relevant att uppmärksamma albumformatet, till exempel genom att diskutera vilket album som är 00-talets bästa? Och i så fall: vilken är din favorit?
Säg vad du tycker, här i kommentarerna, på Nollnolltalets Facebook-sida eller på Twitter, med hastaggen #00album.
27. Britney Spears, »Toxic«
(singel & albumspår, In The Zone, 2003)
Jag undrar hur Britney Spears skulle sammanfatta 00-talet. Hon började det som en cyniskt sexualiserad »true love waits«-lolita och fortsatte det som allmänt åtlöje på, ibland över, gränsen till nervsammanbrott. Nu när det tar slut är hon… åtminstone på fötter, både som människa och artist, och bara det räcker för att man ska se på Britney med en hel del respekt.
För betraktar man för ett ögonblick Britney Spears som medmänniska, inte som medialt missfoster på gränsen mellan verklighet och fiktion, förstår man förstås att hon måste ha haft ett helvete. En uppslitande skilsmässa, förlorad vårdnad om barnen, psykiska problem − allt, verkligen allt, inför ögonen på en skvallersnaskande allmänhet som guilty pleasure-njutit av att se henne lida, förnedras och hånas. Som om hela hennes person, inte bara hennes musik, existerade enbart för vår underhållnings skull.
Egentligen borde den här texten kanske handla om »Piece Of Me«, singeln som på många sätt återupprättade Britney Spears som popartist och blev hennes revansch på alla som självgott skrattat åt − eller till och med profiterat − på hennes elände.
Men det är en annan låt signerad producentduon Bloodshy & Avant som är hennes bästa, och som röstats in på topp 30 på den här listan.
Det är »Toxic«, med sitt oemotståndliga driv i beatet, sina sylvassa syntstråkar, och Britney Spears i femme fatale-farlig högform. Den är en futuristisk film noir omstöpt till listpopsingel, ett tuggummi med en cyanidkapsel gömd i mitten.
För första gången kändes Britney på allvar, inte bara som en photshoppad pappdocka att klistra på skivomslag för att sälja singlar till mellanstadietjejer. För första gången såg man det som skulle blomma ut på allvar med »Piece Of Me« och it’s Britney, bitch tre år senare. En självsäker, uttrycksfull sångerska. Rent av en hårding. Det som kommer att bli det bestående intrycket av en artist som är omöjlig att ignorera när 00-talets musik ska sammanfattas.
Och även om vi kanske kommer att minnas personen, ikonen, Britney mer än hennes musik, är »Toxic« precis den sortens hitsingel som bara kommer att bli starkare med åren. Som 2020-talets popnördar kommer att hitta i mp3-arkiven (eller var de nu kommer att leta efter gammal musik) och tänka »oj, Britney Spears var ju grym!«
Det är svårt att inte känna att hon har förtjänat att bli ihågkommen på det viset.
Britney Spears, »Piece Of Me«(singel & albumspår, Blackout, 2007)
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Paris Hilton, »Stars Are Blind«(singel & albumspår, Paris, 2006)
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.
Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.
Om du läser Nollnolltalet.se regelbundet har du antagligen inte missat att vi som ligger bakom sajten också gör ett musikmagasin på papper som heter Novell.
I helgen blev vi klara med vinterns nummer. Det ser ut så här:
Novell #3-4/2009 finns att köpa på din närmaste Pressbyrå-butik om ett par veckor.
Redan nu går det dock att köpa biljetter till Nollnolltalets & Novells nyårsfest på Södra Teatern i Stockholm. Det kommer att bli storslaget, och biljetterna går åt, så passa på!
Ni som är matematiskt lagda insåg kanske att Robyn-dubbeln härom dag skulle ge upphov till en lucka i nedräkningen. Vi tyckte att det var rimligt att lägga den på julafton. Så det här är den första dagen sedan den 21 september som vi inte presenterar en ny låt på Nollnolltalet.se. Jag vet, det känns oroväckande tomt.
Med reservering för att 13 placeringar fortfarande är höljda i dunkel, kan man konstatera att Beyoncé Knowles finns med på Nollnolltalet.se:s lista inte mindre än FEM gånger. Tre gånger som soloartist (med 
Noll Noll heter en antologi om 00-talet där bland annat Nollnolltalet.se:s Adam Svanell medverkar som skribent. Lite kul, tycker vi. Så här skriver Anders Rydell och Tobias Nielsén, bokens redaktörer:
Jag undrar hur Britney Spears skulle sammanfatta 00-talet. Hon började det som en cyniskt sexualiserad »true love waits«-lolita och fortsatte det som allmänt åtlöje på, ibland över, gränsen till nervsammanbrott. Nu när det tar slut är hon… åtminstone på fötter, både som människa och artist, och bara det räcker för att man ska se på Britney med en hel del respekt.
