6. Håkan Hellström, »Känn ingen sorg för mig Göteborg«

Publicerat den 26 December 2009 under Listan av Gästskribent. 14 kommentarer.

6. Håkan Hellström, »Känn ingen sorg för mig Göteborg«
(singel & albumspår, Känn ingen sorg för mig Göteborg, 2000)

Gästskribent: Johan Scheele

Håkan.I början av nittiotalet gjorde kvällstidningarna varje sommar ett uppslag om en Ulf Lundell-spelning, kanske en turnépremier, vem vet. En artikel om någon Janne Bark på gitarr och intervjuer med de allt äldre »pojkarna längst fram«, de som drack massa öl, kunde sjunga med i alla texter och hade sett Uffe varenda år sedan tiden då en dålig potatisskörd fick folk att emigrera till Amerika.

»Känn ingen sorg för mig Göteborg«.

Egentligen finns alla ledtrådar till Håkans storhet fångad i den nästan fyra minuter långa debutsingeln. Den fina, lite aviga melodin, det karaktäristiska sättet att sjunga. Men också det där andra. Den där spontana glädjen, manifesterat av små falsettjut och utrop (Ett »Eyh!« efter 3.09) som han inte verkar kunna låta bli − precis samma impuls som blivit ett »Be-bop-a-lula« eller ett »Stick Martin!« på senaste skivan. Och de där trummorna som liksom snubblar runt i bakgrunden som en föraning av den samba som blommade ut på uppföljaren och en musikalisk upptäckarglädje.

Och så texten. Hemingway skrev i Livet är en fest, boken om hans tjugotal i Paris, att det ända sättet att skriva är att börja med den »sannaste meningen man känner till«. Håkan staplar sådana små skärvor av sanning (eller av andras låttexter…) på varandra.

YouTube Preview Image

Men när man vänder sig om efter tio år är det lätt att ha glömt. Att det inte var så självklart då, att han var bra, Håkan. En vän påminde mig igår. »Fan, det är intressant, när man hörde ›Känn ingen sorg‹ första gången, det var ju en bra låt, men man visste liksom inte om det var typ en Joakim Hillson«. Och visst, bakgrunden i Broder Daniel och Honey Is Cool ingav ju respekt och debuten blev nästan unisont hyllad, men innan det, innan recensionerna, innan han seglade på allas armar på Night Life, innan han kysstes av Bjurman − några dagar så visste folk inte riktigt.

Personligen minns jag ingen tvekan. Som jag kommer ihåg det räckte det med det första ackordet och ett vingligt »Ge mig arsenik«, sedan visste jag.

Och jag tror vi närmar oss något där. Att vara med från början, veta direkt.

Ni vet. Man är kanske typ tjugo, pluggar på universitet i någon stad. Går ut, ramlar omkull, landar i ett vardagsrum, vargtimmen, spelar Lill Lindfors Du är den ende eller Van Morrissons Astral Weeks-skiva. Någon Northern Soul-samling kanske. Man har tappat hoppet om ett långt och lyckligt äktenskap med någon samtida musik. Britpopen och grungen, som man egentligen träffade i en mer lämplig ålder, hade liksom inte blivit mer än några gamla ex som man fortfarande sprang på ibland. Hip hopen, soulen som enstaka nätter av lust, men inget långsiktigt.

Så kommer »Känn ingen sorg för mig Göteborg«.

2009 avslutar modetidningen Bon ett årtionde genom att citera »Känn ingen sorg för mig Göteborg« i decenniets sista ledare: »Ge mig nåt som tar mig någonstans«. Och i någon kvällstidning samma år: ett konsertuppslag, en artikel om någon Daniel Gilbert på gitarr och de där allt äldre pojkarna och flickorna längst fram, de som kan alla texterna och har varit med sedan, tja − när det började med den där singeln, ni vet, den som definierade det svenska nollnolltalet.

Jag föraktade såklart de där Uffe-pojkarna-längst-fram, då i början av nittiotalet.

Och nu. Till mitt försvar, i all ängslighet, vill jag säga att jag inte står längst fram. Jag kan förvisso texterna och för inte så länge sedan, tror det var Way Out West 2008, lyfte jag ölstinn upp en främmande man av misstag under en konsert. Sedan sjöng vi med till »Tro & Tvivel« i förbrödring.

Jag förstår hur det ser ut.

»För livet går vidare, och Håkan följer med.«, skrev David Hylander om »Tro & Tvivel« på plats 46 på den här listan. Och vafan. Det är väl bara att erkänna. Det får nog bli så. Det är värt en lätt bismak av Ulf Lundell och pojkarna längst fram.

Johan Scheele är journalist. Han tycker att »Känn ingen sorg för mig Göteborg« är 00-talets bästa låt.

Lyssna också på:

Håkan Hellström, »Ramlar« (singel & albumspår, Känn ingen sorg för mig Göteborg, 2000)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Håkan Hellström, »En vän med en bil« (singel & albumspår, Känn ingen sorg för mig Göteborg, 2000)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Håkan Hellström, »Kom igen Lena!« (singel & albumspår, Det är så jag säger det, 2002)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter:

14 kommentarer på “6. Håkan Hellström, »Känn ingen sorg för mig Göteborg«”

  1. 1 Den 26 December 2009, 10:02 skrev Calle:

    Finfinlåt, men nu börjar det bli spännande, jag sätter min högra arm på att Heartbeats och Shoreline kommer dyka upp här de sista dagarna, några andra idéer?

  2. 2 Den 26 December 2009, 15:28 skrev Axel:

    Paper planes, Crazy och Hey ya kan väl inte hamna utanför listan heller, så då har vi alla fem?

  3. 3 Den 26 December 2009, 20:53 skrev Spaden:

    Så var är Arcade Fire?

  4. 4 Den 26 December 2009, 22:01 skrev donnie:

    top100 med britney spears och utan arcade fire är en oseriös populistisk pissista :)

  5. 5 Den 26 December 2009, 22:49 skrev Calle:

    mm hey ya bör komma i topp, tyvär ser det ju ut som arcade fire hamnar utanför vilket är rätt obegripligt, byt ut Mariah Carey (!) eller någon av Beyonces låtar mot Kanadickerna, inte mer än rättvist. Anser f.ö att listan skulle mått bra av att varje artist bara skulle få vara med en gång, kanske kan publicera en sådan lista också som en liten bonus sen?

  6. 6 Den 27 December 2009, 02:22 skrev sebbe:

    Den här låten kan nog dom flesta som lyssnar på pop musik i Sverige:d

  7. 7 Den 27 December 2009, 04:14 skrev Joakim:

    Tror på ev. både Hey Ya och B.O.B.
    B.O.B. verkar ju vara kritikernas älskling.

    Annat troligt är ju Paper Planes, LCD Soundsystem, Radiohead, Shoreline. Animal Collective – My Girls, Missy Arcade Fire. Crazy är överskattad, den får gärna hamna utanför topp 100.

  8. 8 Den 27 December 2009, 09:08 skrev David Hylander:

    Calle: Bra idé med en en-låt-per-artist-lista. Tänkte ägna nån vecka efter nyår åt den sortens grejer. Som en liten avrundning och utvärdering sådär. Hojta om ni har fler idéer på statistik eller listvarianter som ni skulle vilja se. Inget allt för avancerat bara; det tar ju lite tid det där…

  9. 9 Den 27 December 2009, 17:53 skrev Erik Gunnarsson:

    Hey Ya!, Heartbeats, Shoreline, och Paper planes. Där har vi alltså toppfyran.

    David: Statistik är alltid kul! När listan är färdiglistad borde ni göra en sammanställning över vilka år som förekommit med flest låtar på listan.

  10. 10 Den 27 December 2009, 20:45 skrev David Hylander:

    Erik: För topp 100 går det att fixa, absolut. Liksom topplistor för de enskilda åren.

  11. 11 Den 27 December 2009, 21:20 skrev Känn ingen sorg? « Myterist:

    [...] ”Känn ingen sorg…” fick dock en fin motivering/presentationstext skriven av journalisten Johan Scheele som man kan hoppa direkt till och läsa här. [...]

  12. 12 Den 28 December 2009, 00:41 skrev Dexy:

    Det vore roligt att veta hur poängberäkningen har gått till och kanske hur många poäng varje låt har fått.

  13. 13 Den 28 December 2009, 13:36 skrev ?:

    Vem är arcad fire?

  14. 14 Den 29 December 2009, 08:24 skrev jens:

    Landslistor kan vara intressant. Eller kanske främst världsdelslistor för icke-europeiska och icke-nordamerikanska låtar.

    Plats 101-300 ser jag också gärna.

    Kommentera.

Presenteras av musikmagasinet Novell