Intervju: Jens Lekman

Publicerat den 21 December 2009 under Intervjuer av Martin Romatowski. 1 kommentar.

Jens Lekman, eller Rocky Dennis som han kallade sig i början av karriären, är en av den svenska 00-tals-indiens stora förgrundsfigurer. I en intervju med Nollnolltalet berättar han om sina tidiga hits och om det nya livet på andra sidan jordkolotet, i Australien.

Jens.Du har två låtar på Nollnolltalet.se:s lista: »Black Cab« och »Maple Leaves«. Vad kan du säga om den förstnämnda?
– Jag förstod den aldrig riktigt själv förrän jag hörde Maher Shalal Hash Baz framföra den, och fick gå igenom en lång checklista av artister i mitt huvud innan det slog mig att det var min låt de spelade. Fin melodi, jag slutar aldrig att spela den.

»Maple leaves«, hur känner du inför den?
– Den betydde otroligt mycket för mig en gång i tiden, den definierade mycket vad jag försökte göra i början på årtiondet. Men den blev aldrig färdig och den kommer aldrig heller bli färdig.

Har ditt musikskapande förändrats sedan ditt genombrott i början av decenniet?
– Nej, det kan jag inte påstå. Det har blivit mer av ett förverkligande. De låtarna jag skriver nu är låtarna jag ville skriva för tio år sen men inte kunde.

Du är numera bosatt i Australien. Hur ser ditt liv ut där?
– Som en dröm.

Har du något nytt material på gång?
– Ja, jag skriver ju nästan konstant men när det kommer ut vete katten.

För några få år sedan var den australiensiska musikscenen omtalad och omskriven. Hur ser saker och ting ut i dag?
– Det finns en fantastisk scen på mikrokosmosnivå som påminner mig mycket om scenen i Göteborg i början av årtiondet. Banden tar alla spelningar de kommer över. De spelar i trädgårdar, på tak och på stränderna. Och fanzinet är tillbaka! Det vackra xeroxkopierade, trycksvärtakladdiga fanzinet. Underbara Chapter Music som släppte kassetter med lo-fi i början av 90-talet har fått en renässans bland de här tonåringarna med sneda tänder och långt hår. Jag går gärna och ser band som Dick Diver, Sly Hats, Psuche, Make Up Sex och Pikelet.

Hur ser du på 00-talets-musik? Vad kommer du att minnas bäst från decenniet?
– Färgerna! När »Since I Left You« kom ut var det ju som om någon sprängt en Alcro-fabrik. Och jämfört med sena 90-talets toner i sepia och begagnat svart var det en förlösning.

Har du någon eller några favoritlåtar från 00-talet?
– Oavsett färgrikedomens återkomst var det ändå de som valde en något stramare palett som jag alltid återkommer till vid dagens slut. Den absolut vackraste låten jag hörde det här årtiondet var Bill Wells »On The Beach Boys Bus« i djupblått och guld.

Etiketter:

1 kommentar på “Intervju: Jens Lekman”

  1. 1 Den 19 October 2012, 12:54 skrev Spotifylista (vecka 41) | Joakim Gerhardsson:

    [...] Nu rullar vi ut en matta mysmusik här! Dubbelt av Matt & Kim (bilden)! En argumentation av Jens Lekman! Fina Anna Järvinen! Och sedan föser vi in både Peter Morén och Youth Lagoon! Bra! Kul! In med [...]

    Kommentera.

Presenteras av musikmagasinet Novell