29. The Streets, »Weak Become Heroes«

Publicerat den 3 December 2009 under Listan av Gästskribent. 6 kommentarer.

29. The Streets, »Weak Become Heroes«
(singel & albumspår, Original Pirate Material
, 2002)

Gästskribent: Ella Frenning

Mike Skinner, The Streets.Alltså, jag är ju en techno-DJ.

Eller, näe. Låt mig försöka igen.

Jag är en indieunge från medelklassen som växte upp och blev en techno-DJ som blev en urskillningslös etno-clash-dj med förkärlek för dansant polyrytmik.

När jag tittar på listan på Nollnolltalet.se blir jag inte särskilt förvånad över att bara tre av låtarna som har avslöjats i skrivande stund återfinns på min egen lista. Techno var visst inte så hett bland våra svenska musikskribenter under 00-talet, trots allt. Vissa artister som jag placerat högt dyker visserligen upp på den slutgiltiga listan, men det är alltid en annan låt än den jag förlorat mig i. Och det är inte första gången som mina favoritlåtar från sönderspelade skivor avfärdas eller bara möts av total förvirring av min direkta omgivning. Jag verkar helt enkelt värdesätta andra kvaliteter i låtar än genomsnittet av de högkonsumenter av populärmusik som omger mig både i privatlivet och i mediabruset. Både produktion, beat och refräng är viktigt. Jag verkar vilja äta min kaka och ha den kvar.

Att »Weak Become Heroes« är den bästa låten på The Streets debutalbum Original Pirate Material från 2002 är nog dock de flesta överens om. Den blev aldrig någon jättehit på melodiradion, men i dess otaliga remixer spelades den flitigt på dansgolven. Den har ju allt. Passar ju alla. Lite pop, lite dans, lite eufori.

Jag tror att jag alltid har lyssnat efter rytmiska oregelbundenheter snarare än klockrena melodier, snarare på dynamik mellan instrument än på insiktsfulla textrader. Mitt musiklyssnande har alltid varit väldigt förankrat i en slags fysisk upplevelse. För mig är»Weak Become Heroes« just en sådan fullständigt kroppslig låt. Pianot, beatet, sången. Att den handlar om dansmusik, klubbliv och de där sakerna som förstärker och förändrar musikupplevelser är på något vis en metafaktor som omöjligt går att separera från låten i sig.

Produktionen av detta näst intill episka spår är på samma gång förvirrande och iögonfallande tydligt. Ett syntigt stråkintro slår an en ton av vemod som man bara kan ana under resten av låten. Ett klassiskt men ganska taffligt housepianoriff följer med oss genom de dryga fem minuterna som albumversionen pågår. Over, and over and over.

YouTube Preview Image

Vid första anlyssning låter det helt fel. Bakvänt. Men sedan känner man plötsligt sammanhanget.

Basen och kicken från valfri houselåt vibrerar obarmhärtigt i hela huset. Klubben där du och Mike Skinner står inne på herrtoan och snackar är av den bra sorten, med en soffa och lite tyger på väggarna. Ljudmattan blir dov och ganska uddlös. Mike berättar sin historia enkelt och ärligt. Det handlar i första hand om musiken, så klart. DJ:s som förändrat hans värld, klubbar och beats som betytt mer än en kul kväll på stan. Men han berättar också om drogerna.

För mig, som alltid tagit starkt avstånd ifrån droger av alla slag, är kärleken till den här låten lika svårhanterlig som fullständigt förlamande. Den handlar ju om mig, mina kvällar på dansgolv där alla ler, alla sjunger, världen stannar för ett tag och det svåra blir lätt. Men så handlar den ju också om det där som jag ständigt försvarat mig emot. Kan man vara en fullvärdig del av en kultur om man inte omfamnar alla delar av den? Kan man älska, leva hip-hop men hata grafitti? Kan man älska dansmusik, leva dansmusik men hata droger?

Förmodligen inte. Det är nog också därför som jag aldrig riktigt släpper taget om indiepopen, afrobeaten, soulmusiken. En fot i dansmusiken, en fot i popmusiken. Precis som den här låten. Hur mycket »Weak Become Heroes« än handlar om dansmusik och klubbscenen kommer man aldrig ifrån att de som i första hand omfamnat Mike Skinner och The Streets är popkidsen.

Det är ju något vi sett allt mer av under detta årtionde. Uppluckrande mellan genrer. Men The Streets är nog ändå det mest extrema exemplet. Mike vill vara hård. Han bär träningsoverall, guldkedjor. Droppar hiphop-referenser och rappar om att vara hög på speed. Och så blir han sönderkramad av ett gäng mesiga svenska hipsters med smala jeans och taskig hållning. Det är helt enkelt 00-talets inbyggda, ängsliga ironi att just vi står där och skriker med.

Må vara på ett dansgolv inprogrammerat i någon av vårt kollektiva minnes mörkare vrår, ett slags best-of-hopkok av alla klubbar som vi någonsin varit på. Men ändå. Vi står där med indienävarna och ansiktena mot taket och sjunger, precis som i sången. »We all smile, we all sing… sing…«

Ella Frenning är dj. Hon tycker att Kleerup & Robyns »With Every Heartbeat« är 00-talets bästa låt, och att »Weak Become Heroes« är den sjätte bästa.

Lyssna också på:

The Streets, »Has It Come To This« (singel & albumspår, Original Pirate Material, 2002)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

The Streets, »Never Went To Church« (singel & albumspår, The Hardest Way To Make An Easy Living, 2006)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

The Streets, »The Escapist« (singel & albumspår, Everything Is Borrowed, 2008)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter:

6 kommentarer på “29. The Streets, »Weak Become Heroes«”

  1. 1 Den 3 December 2009, 15:15 skrev Johanna B:

    Jag känner mig verkligen igen mig i det du skriver Ella, men det är väl kanske inte så överraskande? Ska vi spela ihop snart kanske??
    Puss
    Johanna B

  2. 2 Den 5 December 2009, 12:12 skrev Spajs:

    Grym text. En av de bästa här hittills.

  3. 3 Den 6 December 2009, 13:47 skrev tweevan:

    “Och så blir han sönderkramad av ett gäng mesiga svenska hipsters med smala jeans och taskig hållning. Det är helt enkelt 00-talets inbyggda, ängsliga ironi att just vi står där och skriker med.”

    tycker att det här är mer påtagligt hos andra exempel. se t ex den här listan. jay-z – 99 problems, missy elliott, beyonce, “popnördar” som ska “leta” och “hitta” britney spears i mp3-arkiv om tio år. ja herrejösses.

  4. 4 Den 6 December 2009, 16:11 skrev Facebook User:

    Tweevan: Vad menar du och på vilket sätt är det konstigt/dåligt/ett problem?

  5. 5 Den 8 December 2009, 16:49 skrev ella:

    Johanna – det vore så jävla kul tycker jag.

    Spajs – chanks!

  6. 6 Den 3 May 2011, 10:52 skrev Linda:

    And I thought I was the sensible one. Tnhkas for setting me straight.

    Kommentera.

Presenteras av musikmagasinet Novell