30. Markus Krunegård, »Jag är en vampyr«

Publicerat den 2 December 2009 under Listan av Niklas Alicki. 1 kommentar.

30. Markus Krunegård, »Jag är en vampyr«
(singel & albumspår, Markusevangeliet, 2008)

Han är en vampyr.Ingen kunde förutse hur rätt i tiden Markus Krunegård skulle komma att bli. Våren 2008 släppte den fortfarande relativt okända Laakso-sångaren ett debutalbum och en märkligt synthig och 80-talsproducerad singel som han kallade för »Jag är en vampyr«.

Knappt två år senare ville alla vara vampyrer. Twilight var en av de mest inkomstbringande filmerna någonsin, uppföljaren New Moon fick SF:s biljettsystem att krascha när tusentals tonåringar och medelålders mammor desperat försökte få tag på varsin biljett. HBO:s nya storsatsning True Blood, efter romanserien Southern Vampire Mysteries var både hyllad och omåttligt populär.

Tomas Alfredssons filmatisering av Låt den rätte komma in, John Ajvide Lindqvists roman som Markus Krunegård själv ska ha läst när han skrev »Jag är en vampyr«, har gått några varv runt jorden och plockat hem pris efter pris. 2009 var året när vi helst av allt ville vara mystiska och vackra vampyrer som kämpade mot vårt uråldriga begär efter att suga blod från oskyldiga människor.

Men huvudrollen i »Jag är en vampyr« är långt ifrån den fascinerande varelsen i John Ajvide Lindqvists roman, eller de ståtliga och romantiska vampyrerna i Twilight och True Blood. I Markus Krunegårds huvud förvandlas det mytomspunna sagoväsendet till en smutsig varelse. En som utnyttjar, knullar, super, knarkar och älskar varenda jävel mer än något annat. En förvirrad vålnad som går ensam i ett folkhav av liknande tomma själar på ett regndimmigt Skånegatan. I huvudet ekar det högt. »Du förlåt ska vi gå hem och knulla för vägen hem till min etta vid Skanstull är alldeles för långt bort för att jag ska våga gå dit med bara mina egna tankar i huvudet.«

YouTube Preview Image

»Jag är en vampyr« är inte alls den distanserade reflektion av omvärlden som återfinns på andra ställen på Markus Krunegårds debutalbum. Det är en vansinnesrusning och isande ögonblicksbild av en ensam generation. Välkommen, här där jag är sitter vi isolerade i våra ettor och väntar förgäves på trygghet, oavsett om det är i relationer, på jobbet eller i oss själva. Här söker vi kontakt och bekräftelse genom statusuppdateringar. Sammanhang och relationer genom gästlistor och vimmelbilder. I den här verkligheten är vi aldrig viktigare än hur andra ser oss, och all självkänsla skapar vi utifrån. Vi försöker desperat klara oss i en lek där ingen gått med på reglerna.

»Jag är en vampyr« är summan av det hela, där vårt outtömliga behov av att älska och bli älskade går obesvarat. Så vi stoppar duktigt ner ytterliggare en kondom i fickan och går ut, mot ljuset och musiken. Vi utnyttjar, knullar, super, knarkar och älskar varenda jävel som aldrig förr. Ibland går vi hem i morgondiset med bara ett märke av huggtänder på någons hals som enda spår av nattens händelser. »Det var inte meningen, jag ville bara bli älskad.«

På ett märkligt sätt, som det kan vara med bra poplåtar ibland, oavsett om det handlar om att ramla Vasagatan ner med Håkan Hellström i hörlurarna eller att röka i sängen till Hefners »Hymn For The Cigarettes«, är det i låtens egen kontext den upplevs till fullo. När den pulserande synthslingan dränker dansgolvet några minuter innan stängningsdags. När blicken sveper över de dansande klubbkidsen på jakt efter sällskap hem, precis när de smattrande hi-hatslagen leder låten till refräng. Ruset av att skrika med i sanningar man precis har börjat inse.

Hela världen är så underbar / När man är korkad, tom och glad.

Gemenskapen i illusionen av att alla just där och då är precis lika vilsna som en själv.

Jag inser att det här inte är  allas verklighet. Eller någons verklighet hela tiden. Jag vet att jag använder superlativ, läser in saker som kanske inte finns där. Men Markus Krunegårds debutalbum Markusevangeliet – med »Jag är en vampyr« som pricken under utropstecknet – är för mig en proverbial badrumsspegel i fult 60-wattsljus, där Markus låter oss alla se honom precis så ensam han är. Sorglig och med skavankerna synliga. Huruvida bilden är sann spelar ingen roll, för genom den – i alla fall för mig – blir förvirringen helt ok.

Den är ok, vi är ok.

Niklas Alicki är frilansjournalist och redaktör för Musikmagasinet Novell. I Novell-numret som snart dyker upp i butikerna porträtterar han Joel Alme. Niklas tycker att »Jag är en vampyr« är 00-talets elfte bästa låt.

Lyssna också på:

Markus Krunegård, »Det är ett idogt jobb att driva ungdomen ur sin kropp« (singel & albumspår, Markusevangeliet, 2008)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Laakso feat. Peter Jöback, »Italy vs Helsinki« (singel & albumspår, Mother Am I Good Looking?, 2007)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Säkert!, »Det kommer bara leda till nåt ont« (albumspår, Säkert!, 2007

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , , ,

1 kommentar på “30. Markus Krunegård, »Jag är en vampyr«”

  1. 1 Den 2 December 2009, 12:28 skrev David Hylander:

    Jag tycker fortfarande att Krunegård är outhärdlig, men efter att ha läst den här texten förstår jag i alla fall vad det är jag inte fattar. Så ni som hoppade över att läsa för att ni inte står ut med den där gnällige jäveln – tänk om! Texten är värd det ändå.

    Kommentera.

Presenteras av musikmagasinet Novell