46. Håkan Hellström, »Tro & Tvivel«

Publicerat den 16 November 2009 under Listan av David Hylander. 5 kommentarer.

46. Håkan Hellström, »Tro & Tvivel«
(albumspår, För sent för Edelweiss, 2008)

Håkan.

Inför varje nytt Håkan Hellström-album tänker man att den här gången kommer han att göra en besviken.

Än så länge har han aldrig gjort det. Faktum är att Håkan, om man ignorerar sina egna sentimentala band till debutalbumet, har utvecklats med varje ny skiva. Blivit en mer komplett artist, en bättre sångare och låtskrivare och framför allt en överlägsen textförfattare, med förmågan att teckna simpla poplåtar som rika narrativa tablåer.

Det finns också en annan anledning till att Håkan Hellström har fortsatt att beröra oss som var 17 när han slog igenom och som älskade honom då. Som få andra artister har Håkan vuxit upp sida vid sida med oss.

Känn ingen sorg för mig Göteborg var han där vi drömde om att vara, på ett hustak i Vasastan när solen gick upp över älven. På Det är så jag säger det höll han oss i handen när vi äntligen trillade in på Jazzhuset för första gången. Han var lite äldre, visserligen, men ändå på något sätt i fas med vad vi kände.

När Ett kolikbarns bekännelser kom ut tre år senare hade vi också blivit äldre, ramlat in i några taxibilar för mycket, och börjat fundera på vart vi var på väg i livet. Då var Håkan där, inte med en ny Kom igen Lena! utan med en 31-årings insikt om livets eländen och sanningar. Jag lyssnade på Ett kolikbarns bekännelser som den fiktiva lillebrodern från »Känn ingen sorg för mig Göteborg«. Som den som behövde Håkans råd, och fick det. Håkan Hellström har byggt upp en mediebild av sig själv som en slags Peter Pan-figur: evig tonårsnaivt ung. När man lyssnar på hans musik inser man att bilden är falskt. Ett kolikbarns bekännelser är en vuxen skiva.

Ännu mer så För sent för Edelweiss, det rikaste och jag vill säga bästa album som Håkan Hellström (eller någon annan svensk det här årtiondet) har spelat in.

Det är en skiva som blickar bakåt, men som också har levt tillräckligt för att kunna förmedla en annan berättelse än sin egen. Jag vet inte vem »Långa vägar« handlar om, om det två vännerna i bilen är människor i Håkans närhet som halkade snett, eller om de är uppdiktade invånare i ett Hellströmskt universum. Men bilderna − »den ene såg Älvsborgsbron fortsätta i evighet«, »som en nattfjäril mot ljuset, tillbaka till knarket« − är hisnande suggestiva. Det är en berättares formuleringar. Förut gick det att prata om Håkan Hellström som en svensk Bruce Springsteen i brist på bättre kandidater, men han var aldrig något mer än en briljant popsångare, hade inte djupet i sitt artistskap. Efter För sent för Edelweiss är jämförelsen helt rimlig.

YouTube Preview Image

Och allra mest befogad är den i »Tro & Tvivel«, den »Thunder Road« genom Göteborg som inleder För sent för Edelweiss. Där är Håkan oförblommerat självbiografisk, kanske mer så än någonsin tidigare. Också mer svartsynt, men utan att romantisera det hopplösa som han kunde göra på de tidiga skivorna. »Den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka« och det får trots allt vara väl.

För livet går vidare, och Håkan följer med.

David Hylander är frilansjournalist och redaktör för Nollnolltalet.se. Han tycker att »Tro & Tvivel« är 00-talets tredje bästa låt. Tidigare har han skrivit om 50 Cents »In Da Club« och Missy Elliotts »Work It« på Nollnolltalet.se.

Lyssna också på:

Håkan Hellström, »Långa vägar« (albumspår, För sent för Edelweiss, 2008)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Håkan Hellström, »Jag har varit i alla städer« (albumspår, Ett kolikbarns bekännelser, 2005)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Håkan Hellström, »En midsommarnattsdröm« (singel & albumspår, Ett kolikbarns bekännelser, 2005)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter:

5 kommentarer på “46. Håkan Hellström, »Tro & Tvivel«”

  1. 1 Den 16 November 2009, 09:27 skrev Daniel:

    Skulle vilja klämma in något av mästerverken i Luften bor i mina steg under “Lyssna också på”, om inte rentav på själva listan. Låt vara att de är covers, men tolkningen av Visa vid vindens ängar är faktiskt helt mästerlig.

  2. 2 Den 16 November 2009, 09:31 skrev David Hylander:

    Håller alldeles med. Jag verkar vara den enda som tycker att Håkans version av “Äntligen på väg” är bland det finaste som har spelats in. Kunde inte motivera att inte ha den på topp 10 på min Nollnolltalet-lista, men jag var nog den enda som röstade på den över huvud taget.

  3. 3 Den 16 November 2009, 21:07 skrev Rebecka Alfredsson:

    Jag kunde inte sagt det bättre själv, David. Det sköna är att jag och Håkan också varit i perfekt fas hela tiden, trots att jag jobbat in mig på Jazzhuset innan Känn ingen sorg.
    Och ja, “Äntligen på väg” är bland det finaste som spelats in. Konstigt att inte alla förstår det.

  4. 4 Den 10 December 2009, 16:28 skrev David Hylander om 00-talets fragmenterade musiklyssnande – Nollnolltalet.se:

    [...] 46. Håkan Hellström, »Tro & Tvivel« [...]

  5. 5 Den 26 December 2009, 08:32 skrev 6. Håkan Hellström, »Känn ingen sorg för mig Göteborg« – Nollnolltalet.se:

    [...] 46. Håkan Hellström, »Tro & Tvivel« [...]

    Kommentera.

Presenteras av musikmagasinet Novell