Intervju: Marit Bergman

2002 gjorde Marit Bergman stor succé med »This is the year«, den största hiten från skivan 3.00 A.M. Serenades. I en intervju med Nollnolltalet berättar hon om önskedrömmen som blev sann, musikbranschens utveckling under ett decennium som snart är till ända och skapandet i New York.

»This is the year« är med på Nollnolltalets lista över decenniets 100 bästa låtar. Vad kan du säga om den?
– Vad roligt! Det är en av de viktigaste låtarna jag gjort, rent personligt. Jag skrev »This is the year« i replokalen på nyårsdagen och tanken var att den skulle bli en självuppfyllande profetia. Jag känner att jag kom loss med musiken efter att ha varit lite vilsen ett tag och låten satte tonen för vilken sorts artist och låtskrivare jag ville vara.

Hur tycker du att musikbranschen har förändrats sedan låten släpptes 2002?
– När jag slog igenom kom en acceptans för att vara vanlig, ärlig och vardagsromantisk. Jag har svårt att tänka att en A&R skulle kunnat sitta på ett kontor och drömma ihop min skiva innan den kom. De visste inte att det behovet fanns. Jag tror dock att vi befinner oss i något av en brytpunkt nu, många av de artister som känns nya och spännande i dag är inte ett dugg vanliga utan presenterar i högre grad en drömvärld. De, och då tänker jag till exempel på Bat for Lashes och Lykke Li, känns mer ouppnåeliga. Det kan ha med lågkonjunkturen och depressionen att göra, behovet att drömma sig bort och fantisera blir ju större ju svårare tiderna är.

För några få år sedan flyttade du till New York. Hur går det för dig med musikskapandet där?
– Det går hur bra som helst. Jag träffar många roliga människor som sätter konstiga griller i huvudet på mig och det finns en frihet i att vara långt bort från Sverige. Jag kan liksom i högre utsträckning hitta på vem jag vill vara.

Hur går det för dig med din släppmodell, där dina fans kan prenumerera på låtar?
– Projektet har väl imploderat lite. Företaget som satte upp prenumerationsshopen gick i konkurs och jag har inte riktigt orkat ta tag i att fixa ett nytt system. Så för tillfället skickar jag bara ut gratis nedladdningslänkar till min adresslista. Men det har varit väldigt inspirerande att skriva och släppa så mycket musik, man blir tvungen att jobba mer intuitivt.

Kan du nämna några favoritlåtar från 00-talet?
– De jag har absolut finast minnen till är nog bland annat »Survivor« med Destiny’s Child, »House of Jealous Lovers« med The Rapture, Jens Lekmans »Maple Leaves« och» Best Friend« med Tweet feat Bilal.