Tove Hansson minns 00-talets tjejrap

Andra halvan av nittiotalet och de kvinnliga rapparna var inte som flest men som störst.

Riktiga superkändisar med blingiga MTV-videos, skinande adidasjackor och stora chanelloggor dinglande i öronsnibbarna. Push-up-behås och hardcorerap fulladdad med könsord.

Det var innan internet som vi känner det i dag, och vi tog tåget till Stockholm för att köpa skivor som inte fanns i Västerås. I en skivbörs vid S:t Eriksplan, som sålde promotionskivor som skivrecensenter lämnat in, hittade jag Missy Elliotts Supa Dupa Fly. I mitt efterhandskonstruerade minne är det mitt första möte med kvinnlig rap.

Så var det ju inte egentligen. Lil’ Kim, MC Lyte och Salt-N-Pepa var före, men Missy var fin nog att ha i skivhyllan medan vulgorappen med Parental Advisory-loggan på omslagen knappt räknades som hiphop.

Men för den som gillar dirty hardcorerap framförd av en kvinna var det sena nittiotalet en guldålder och det nya milleniet började lika bra. Lil’ Kim, Foxy Brown, Missy Elliott, Kelis och Eve släppte fantastiska skivor. 2002 kom Ms Jade, en begåvad rappare som fick för lite uppmärksamhet. Tjejerna var överallt i hiphopvärlden. Men plötsligt blev det tyst, trots att det fanns fler begåvade kvinnliga rappare än någonsin. Samtidigt som Jay-Z och Kanye West blir superstjärnor och rappen på riktigt flyttade in i finrummen försvann de stora kvinnliga hiphopstjärnorna.

Jean Grae proklamerade 2008 att hon skulle sluta med musiken men kom tillbaka. »You know what? I need that Grammy. I think I might be able to stop after that«, skrev hon. Talib Kweli uppmanade fansen att backa upp »one of the last true MCs left«. Men någon grammy har det inte blivit. Under 2000-talet har ingen kvinnlig rapartist utom Missy Elliott nominerats till bästa rapartist – bortsett från 2003 och 2004 då utmärkelsen delades i två, en för män och en för kvinnor (Missy tog hem priset båda åren). Under 1990-talet fanns fem kvinnliga artister nominerade, utan att det något år delades ut en könsseparatistiskt pris.

Googlar. Var har de kvinnliga rapparna tagit vägen? Ms Jade säger att hon ska göra comeback innan året är över. Lil’ Kim verkar ha tagit en hel del stryk av sitt fängselsedrama och har nyss röstats ut ur Dancing With The Stars. En av mina absoluta favoriter, den tokaggro crunktjejen Chyna Whyte, har nu blivit djupt religiös och till och med präst. Remy Ma har det mesta kvar av ett fängelsestraff på åtta år, och chansen att komma ut snabbare blir inte bättre av att pojkvännen och mixtapekungen Papoose torskade på att smuggla in en nyckel till handbojorna när de skulle gifta sig. Foxy Brown hamnade även hon i fängelse men har fått ut en skiva efter att hon avtjänat straffet.

Det verkar som att de kvinnliga rapparna blir mer gangster än sina manliga kollegor efter 30. De som inte ger upp alltså. Eller fortsätter släppa ungefär samma skiva om och om igen. Allt i takt med en strid ström nya kvinnliga hiphoptalanger som dyker upp för att lika snart försvinna och de manliga hiphopgiganterna flyttar in i talkshowsoffor och vd-kontor.

Men 00-talet är inte slut än. Vi har hösten på oss att lära oss uppskatta vad de dirty hardcore-rappande tjejerna gjort för hiphopen, tonårstjejerna och dansgolven.

Tove Hansson är journalist och webbredaktör på hd.se. Hon tycker att 00-talets bästa brudraplåt är »How Many Licks« med Lil’ Kim feat. Sisqo. Här kan du lyssna på hennes Spotify-lista med hiphop av kvinnliga artister.