Rösta!

Publicerat den 12 January 2010 under Nyheter av David Hylander. 1 kommentar.

Nollnolltalet.se är nominerade till Stora Bloggpriset 2009 i kategorin Nöje & Kultur. Det är smickrande och kul.

Vi blir förstås glada om ni som gillar oss går in och röstar. Ni andra också, förresten… Det är enkelt och går fort.

Det går att rösta till och med den 22 januari. Tipsa gärna vänner och bekanta (genom en Facebook-länk t ex).


Vilken låt gillar DU bäst på Nollnolltalet.se:s lista?

Publicerat den 8 January 2010 under Nyheter av David Hylander. 15 kommentarer.

Hundra personer röstade för att vi skulle få fram listan på den lista som vi har räknat ner på den här bloggen under hösten.

Vi kallar de hundra låtarna på listan för 00-talets hundra bästa.

Det är de ju inte; vad som är bra och bäst är förstås alldeles för subjektivt för att det ska finnas EN sån lista. Vi har varsin lista, både vi som har varit med om att skapa Nollnolltalet.se, och ni som här läst och kommenterat.

Vi har också var sin låt som vi tycker är allra bäst (även om några av oss har samma). I samma anda som vi under hösten har stämt av med en liten opinionsundersökning var tionde dag ställer vi nu den stora frågan:

Vilken låt gillar du bäst på Nollnolltalet.se:s lista?

Det kan vara så att din favoritlåt från 00-talet inte finns med bland de hundra. Det är rent av sannolikt. För att ändå begränsa urvalet lite finns det inget »En helt annan låt«-alternativ i den här omröstningen. Om ditt val inte finns med: Rösta på den låt av de hundra som du gillar bäst, eller avstå.

Framför allt: skriv i kommentarerna vilken låt du tycker är den bästa, om den inte finns med. Vi vill ju veta vilka ni tycker att vi har missat.


Nollnolltalet.se-listan, plats 101-200

Publicerat den 7 January 2010 under Nyheter av David Hylander. 4 kommentarer.

Många har frågat om hur listan ser ut efter plats 100. Här är, utan omsvep, låtarna som slutade på plats 101 till 200.

Det man får ha i åtanke är att marginalerna är väldigt små så här lite längre ner på listan. En enda röst − till och med, säg, en 87:e plats på någons enskilda lista − kan innebära ett skutt på ett tiotal placeringar. Därmed blir godtycket större. Att man ska ta listan med en nypa salt gäller i ännu större grad.

Men det gör ju inte låtarna sämre, och det är förstås intressant att se vad som hamnade precis utanför topp 100-listan. Alltså presenterar vi:

Nollnolltalets bästa låtar, plats 101-200

101. Comet Gain, »You Can Hide Your Love Forever«

102. MGMT, »Kids«

103. Ed Harcourt, »Apple Of My Eye«

104. Håkan Hellström, »Kom igen Lena!«

105. The Arcade Fire »Neighborhood #1 (Tunnels)«

106. Band Of Horses, »The Funeral«

107. The Shins, »New Slang«

108. Dixie Chicks, »Not Ready To Make Nice«

109. Fleet Foxes, »White Winter Hymnal«

110. My Favorite, »Burning Hearts«

111. Jenny Wilson »Let My Shoes Lead Me Forward«

112. Babyshambles, »Fuck Forever«

113. Håkan Hellström, »För sent för Edelweiss«

114. The Embassy, »Boxcar«

115. Final Fantasy, »This Is The Dream Of Win & Regine«

116. Vampire Weekend, »Cape Cod Kwassa Kwassa«

117. Regina Spektor, »Fidelity«

118. José González, »Crosses«

119. LCD Soundsystem, »Losing My Edge«

120. Fleet Foxes, »Mykonos«

121. The Strokes, »Someday«

122. M.O.P, »Ante Up«

123. Doves, »There Goes The Fear«

124. Kelis, »Milkshake«

125. Beirut, »Postcards From Italy«

126. Håkan Hellström, »Jag har varit i alla städer«

127. Coldplay, »Fix You«

128. The Radio Dept., »Strange Things Will Happen«

129. The Strokes, »Hard To Explain«

130. Le Sport, »Tell No One About Tonight«

131. Mary J Blige, »Family Affair«

132. Usher feat. Young Jeezy, »Love in This Club«

133. Bon Iver, »Skinny Love«

134. Bright Eyes, »Haligh, Haligh, A Lie, Haligh«

135. Amy Winehouse, »Rehab«

136. The Ark, »It Takes A Fool To Remain Sane«

137. The Tough Alliance, »First Class Riot«

138. Jay-Z, »Izzo (H.O.V.A.)«

139. Bon Iver, »re: Stacks«

140. Franke, »Aldrig förstå«

141. Gnarls Barkley, »Crazy«

142. Bat For Lashes, »Daniel«

143. M.I.A., »Galang«

144. Cat Power, »The Greatest«

145. Feist, »My Moon My Man«

146. A Camp, »I Can Buy You«

147. LCD Soundsystem, »All My Friends«

148. Moldy Peaches, »Anyone Else But You«

149. Out Hud, »It’s For You«

150. Hot Chip, »Over & Over«

151. The Libertines, »Can’t Stand Me Now«

152. N.E.R.D., »Provider«

153. The Plan, »Mon Amour«

154. Feist, »1234«

155. David & The Citizens, »Now She Sleeps In A Box In The Good Soil Of Denmark«

156. M.I.A., »Bucky Done Gun«

157. Lil’ Wayne, »A Milli«

158. The Arcade Fire, »Intervention«

159. Säkert!, »Det kommer bara leda till nåt ont«

160. The Arcade Fire, »No Cars Go«

161. Shakira, »Hips Don’t Lie«

162. Ladytron, »Destroy Everything You Touch«

163. Röyksopp, »What Else Is There?«

164. Amadou & Mariam, »Sabali«

165. The National, »Fake Empire«

166. R. Kelly, »Happy People«

167. Alicia Keys, »No One«

168. Säkert!, »Allt som är ditt«

169. Outkast, »Ms Jackson«

170. Bright Eyes, »First Day Of My Life«

171. The Bear Quartet, »What I Hate«

172. The Bear Quartet, »Put Me Back Togheter«

173. Jonathan Johansson, »En hand i himlen«

174. The Embassy, »It Never Entered My Mind«

175. Regina Spektor, »Samson«

176. Outkast, »B.O.B. (Bombs Over Baghdad)«

177. Paris Hilton, »Stars Are Blind«

178. Håkan Hellström, »Klubbland«

179. Morrissey, »Irish Blood, English Heart«

180. The Magnetic Fields, »I Thought You Were My Boyfriend«

181. Håkan Hellström, »Brännö serenad«

182. Booka Shade, »In White Rooms«

183. Band Of Horses, »Noone Gonna Love You«

184. Cansei De Ser Sexy, »Let’s Make Love And Listen Death From Above«

185. Thåström, »Fanfanfan«

186. The Knife, »Pass This On«

187. Glasvegas, »Daddy’s Gone«

188. Shout Out Louds, »Tonight I Have To Leave It«

189. Burial, »Archangel«

190. Vapnet, »Kalla mig«

191. Mattias Alkberg BD, »Fyllskalle«

192. Nicolas Makelberge, »Dying In Africa«

193. Kanye West feat. Twista & Jamie Foxx, »Slow Jamz«

194. Justice, »Waters of Nazareth«

195. Pet Shop Boys, »Home And Dry«

196. Shout Out Louds, »Impossible«

197. El Perro Del Mar, »Change Of Heart«

198. Talib Kweli, »Get By«

199. Snoop Dogg feat. Pharrell, »Beautiful«

200. Justin Timberlake, »Like I Love You«


Vi minns 00-talets sista timmar

Publicerat den 7 January 2010 under Nyheter av David Hylander. 2 kommentarer.

Dogge uppträder på Novells och Nollnolltalet.se:s fest på nyårsafton. Foto: Pär Kjellén.

Redaktören har tagit en veckas semester, men nu händer det lite grejer igen på Nollnolltalet.se. Närmaste veckan eller två publicerar vi lite reaktioner på listan, fördjupar oss en aning i vad folk röstade på och varför, och gör över lag vad som faller oss in. Inga låtar kvar att avslöja, men det finns ju en massa andra grejer som man kan roa sig med när man har en blogg om 00-talets bästa musik. Även på 10-talet.

Först och främst: nyårsfesten var som sagt strålande trevlig, och den finns fint dokumenterad av Pär Kjellén och Johannes Helje som hade med sig varsin kamera. Pär har tagit bilden här ovan. Hans bildserie från festen finns här. Johannes bilder finns här.

Pär filmade också när Elias & The Wizzkids avslöjade vilken låt som fann Nollnolltalet.se:s omröstning. Deras live-cover:

YouTube Preview Image

Härom dagen fick vi frågan på Twitter: »Börjar ni på ny lista nu eller?« Det gör vi nog inte, och det ska vi nog vara glada för allihop. Listor blir lätt lite tjatiga i längden. Däremot kommer vi som ligger bakom Nollnolltalet.se − från idé, över utförande till alla vassa och välskrivna texter som blev slutresultatet − förstås att göra en massa andra roliga grejer framöver. Vi har pratat om att listan ska bli bok. Vi har pratat om nya bloggar med annan inriktning.

Framför allt finns Musikmagasinet Novell. Samma människor som har jobbat bakom kulisserna med Nollnolltalet.se jobbar också med den. Om du inte har läst Novell och undrar vad det är för en slags tidning kan du ju börja med att läsa vad Fredrik Strage och Ronnie Sandahl tycker om det senaste numret.

Annars: hej då 00-talet. Nollnolltalet håller vi liv i ett tag till.

Nyårsfirande på Södra Teatern i Stockholm. Foto: Johannes Helje.


Tack för en fantastisk fest!

Publicerat den 1 January 2010 under Nyheter av David Hylander. 6 kommentarer.

Tack alla som kom på nyårsfesten på Södra teatern och gjorde det till en så vansinnigt trevlig kväll.

Tack också först och främst till Frida Färlin som gjorde en enorm insats för att få festen att hända, till Pär Kjellén som hjälpte till och till personalen på Södran.

Tack till artisterna som uppträdde: Dogge Doggelito, Hästpojken, Steso Songs, Alexis Weak, Lorentz & M Sakarias, SMK, Simon Gärdenfors, Muzika 77, och Elias & The Wizzkids som gjorde fantastiska tolkningar av topp 3-låtarna. Också förstås till Nicky Pop och Festa med killar! som spelade skivor.

Och tack till absolut alla som har bidragit till att Nollnolltalet.se blev vad det blev, till alla er som har läst och tyckt och gillat.

Idag känns det väldigt väldigt fint att ha jobbat med det här projektet. Ha en bra början på 2010 så rundar vi av med lite eftersnack om några dagar.


1. The Knife, »Heartbeats«

Publicerat den 31 December 2009 under Listan av Gästskribent. 17 kommentarer.

1. The Knife, »Heartbeats«
(singel & albumspår, Deep Cuts, 2002)

Gästskribent: Karin Arbsjö

Olof Dreijer, Karin Dreijer.När The Knife nominerades till en Grammis för bästa album 2003 skickade de en person utklädd till gorilla till galan för att protestera mot den sexistiska musikvärlden. I år bojkottar de den helt eftersom priset är uppdelat efter kön.

»Jag ska prata om musikpolitik, musikfeminism, sexistiska instrumenteringar och könsstereotypa sångarrangemang«, sa Karin Dreijer inför sitt sommarprat 2004. Det var också det som skivan Deep Cuts handlade om. Politik, fast gömd i tuggummi. En trojansk häst, som Jonas Grönlund skrev häromdagen.

Jag tror trojanerna var svenska pojkar. De musikintresserade som säkert skulle sälla sig till »popvänster« om de fick frågan men ändå hade skivsamlingar som till 90% bestod av mäns musik. Killarna som ordnade klubbarna där andra killar spelade skivor. Det var i alla fall de jag ville se besegrade av den skinande popmusiken där hon spelade alla rollerna, talade med alla röster. Sida vid sida med sin bror.

Det hände något med popvärlden i Sverige under början av nollnolltalet. Det är lätt att glömma bort hur illa det var men på 90-talet kunde skivbolag och festivaler ha lineups bestående av män och enbart män och komma undan med det som något normalt (lite som det fungerar i klubbvärlden nu). Det förändrades i takt med att DIY-kulturen exploderade – även om all utveckling till det bättre verkar hänga på en skör tråd. Karin Dreijer var extremt viktig för den förändringen och hon var så jävla kompromisslös och genialisk med sin feminism att den genomsyrade allt.

Allt det här är viktigt också för låten»Heartbeats«, 00-talets bästa. Det impregnerar den.

http://www.dailymotion.com/videox2wx3d

Liksom hon som sjunger den vägrar låten att inrätta sig. Den skapar ett enormt kraftfält genom att placera sig mellan dur och moll. Mellan nyvunnen kärlek och förlorad kärlek. Ögonblicket då hjärnan är ett rakblad och de tio dagarna av perfekta låtar är över men, precis som perfekt nostalgi, låter »Heartbeats« oss uppleva dem igen.

I intervjuer verkade det nästan som om The Knife ångrade sig sen, att de hade gått så långt mot ett kommersiellt ljud för att packetera sitt budskap på Deep Cuts. Kanske upplevde de att de efterföljare som deras electropop fick inte hade samma medvetna förhållningssätt till det plastiga. Och vi vet alla vad som hände med covern och en stor mängd kulörta studsbollar.

Men jag tror inte att man kan ångra »Heartbeats«.

Karin Arbsjö är nöjesreporter på Sydsvenskan och har tidigare skrivit på Nollnolltalet.se om Ameries »1 Thing«. Hon tycker att »Heartbeats« är 00-talets bästa låt.

Lyssna också på:

The Knife, »Pass This On« (singel & albumspår, Deep Cuts, 2002)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

The Knife feat. Jenny Wilson, »You Take My Breath Away« (singel & albumspår, Deep Cuts, 2002)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Le Tigre, »Deceptacon (DFA remix)«

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , , ,

2. Outkast, »Hey Ya!«

Publicerat den 31 December 2009 under Listan av Kim Nordberg. 1 kommentar.

2. Outkast, »Hey Ya!«
(singel & albumspår, Speakerboxxx/The Love Below, 2003)

»Kärleken är någonting som dör. Och när den dör går den över i förruttnelse och kan bli jordmån för en ny kärlek. Den döda kärleken lever då sitt hemliga liv i den levande och det finns i själva verket i kärleken ingen död.«

Pär Lagerkvist, ur Dvärgen.

andre3000-21. När den här texten publiceras vet ni att »Hey Ya!« inte vann omröstningen. Jag hade mina pengar på den ganska länge. Nästan alla röstande hade med »Hey Ya!« på sina listor. Den blev därmed 00-talets näst bästa låt. Det sägs att André 3000 sjöng in varje rad 30 gånger och sedan satte ihop bitarna, fras för fras. Till slut karvade han fram en störtskön poplåt, som sedan dess har spelats av många, många män med skägg.

2. »Hey Ya!« har en kapad takt. Ni kan räkna med själva: en två tre fyr, en två tre fyr, en två tre fyr, en två (!). Sen börjar den om. Den har också en kul video, där André 3000 spelar alla roller i gruppen The Love Below. Videon är en parafras på The Beatles första framträdande på amerikanska The Ed Sullivan Show 1964.

YouTube Preview Image

3. För att bli lika rippad som André är i videon (se 2:35 in i klippet) behöver man träna rätt mycket. Dels så gäller det ju att bränna av en del underhudsfett, men också att hata sig själv hyfsat mycket. Boxare kan det här. Det beror delvis på att man kan bli knockad av ett enda njurslag. Det är en motivering i sig, att slippa smärta.

1228128424

4.»Hey Ya!« handlar om kärleken och döden. Den är ett kapitel i ett kärleksfilmmanus som André jobbade med i början av 2000-talet. I berättelsen har huvudpersonen just vaknat efter en kärleksnatt med sin favorittjej och undrar om han ska tillåta sig vara kär eller släppa allt och dra. »If what they say is ›nothing lasts forever‹, then what makes love the exception?«, undrar André 3000. Jag låter Pär Lagerkvist svara. I kärleken finns ingen död, skriver Pär Lagerkvists dvärg i sin dagbok. Själva villkoret för kärlekens seger över döden är, enligt honom, att försonas med tanken på att den kräver skiftande föremål. Paret i »Hey Ya!« ser sina föräldrars samvaro i fonden men konstaterar att de inte kan leva på samma sätt. Därför måste de kanske ta avsked. Men också detta konstaterande gör för ont. Vi får aldrig veta vad de bestämmer sig för, eftersom resonemanget inte har något slut. Som André säger innan låten urartar i en lång orgie i nonsens: »Y’all don’t want me here, you just wanna dance«.

Företaget Polaroid var förresten glada över uppmärksamheten, men tvingades gå ut med en varning om att man inte alls skulle “shake it like a Polaroid picture”, som låten uppmanar.

Kim Veerabuthroo Nordberg är journalist och redaktör för Musikmagasinet Novell. Han skrev den allra första texten om en låt på Nollnolltalet.se-lista, Michael Jacksons »You Rock My World« på plats 100. Kim tycker att »Hey Ya!« är 00-talets 15e bästa låt.

Lyssna också på:

Outkast, »B.O.B. (Bombs Over Baghdad)« (singel & albumspår, Stankonia, 2001)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Outkast, »So Fresh So Clean« (singel & albumspår, Stankonia, 2001)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Kelis feat. André 3000, »Millionaire« (singel & albumspår, Tasty, 2004)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: , ,

3. M.I.A., »Paper Planes«

Publicerat den 31 December 2009 under Listan av Gästskribent. Inga kommentarer.

3. M.I.A., »Paper Planes«
(singel & albumspår, Kala, 2007)

Gästskribent: Jenny Damberg

»Ingen vill dansa till politiska låtar. All musik som slår är sån som egentligen inte handlar om något särskilt. Jag ville se om jag kunde skriva låtar om något viktigt och få det att låta som inget särskilt.«

M.I.A., april 2008.

Maya Arulpragasam.Ironi är en lyx. Normen skrattar bara åt sig själv, eller om någon dunkar den instämmande i ryggen. Ironiserar eller skämtar man utanför den kan man räkna med att få förklara sig. Det blir inte så himla kul. I Sverige var mottagandet av Jonas Hassen Khemiris debut Ett öga rött (2003) ett belysande exempel; äntligen!, en äkta röst från förorten! Hassen Khemiri, som inte avlagt ett vittnesmål utan skrivit − som i: hittat på − en berättelse där berättelsen i hög grad låg i språket och den högstadiekrisiga tankesultanens identitetsskapande genom det, kom att ägna en försvarlig del av sitt mediala utrymme under 00-talet åt att diskutera språkbruk och autenticitetshets. »Blatten kan vara äkta, men blatten kan aldrig vara skönlitterär«, konstaterade han frankt.

I »Paper planes« fyras 48 pistolskott av, synkade med rasslande kassaregister. Texten handlar om att råna och skjuta, »allt vi vill göra är att ta era pengar och…« – så stöddig att Jay-Z, Kanye West, T.I. och Lil’ Wayne lånade påståendet att ingen har »swagger like us«.

»Swagga Like Us« blev en massiv hit.

Även »Paper planes« slog, efter något år. Blev, via covers, remixer och ett par succéfilmsoundtrack (grabbkomedin The Pineapple Express, rännstensungedramat Slumdog Millionaire), en mainstreamhit. M.I.A:s första.

På framgångarna följde förklaringskravet som ett brev på posten. Det är satir, förklarade Maya Arulpragasam i intervjuer. Det handlar inte om att skjuta huvet av folk, det handlar om hur folk som jobbar 20-timmarsskift med skitjobb och är för trötta för att göra något annat när de kommer hem ändå uppfattas som ett hot. Hennes egen mamma, Kala (vars namn hon också lånat till albumtiteln) är ett exempel. Sömmerska och stormarknadskassörska under sina 20 år i London – och stämplad som ett hot av den amerikanska underrättelsetjänsten.

MTV censurerade videon. I stället för skott hörs ett obestämbart poppande ljud när låten spelas i tv.

»Folk kunde säga ›Gud, den här låten är så våldsam.‹ Samtidigt pågick det ett krig i Irak. Det fanns de som tjänade väldigt mycket på att sälja ammunition och vapen som dödade miljoner människor, och det var inte ens en fråga som togs upp till diskussion«, sa Arulpragasam.

Pistolerna, barnkören, det rasslande kassaregistret, hela M.I.A:s uttryck – ironin – är i sig ett intyg om att världen ändå rör sig framåt, och samman. Sett i ett popkulturellt perspektiv var det för 30 år sedan i högre grad vita män från England och USA som gav sin syn på vad som är fel i världen.

Den utvecklingen, historien, pulserar i »Paper Planes«, fysiskt, i form av den lojt vaksamma alarmupptaktsgitarren från The Clashs »Straight To Hell«. Men medan Joe Strummer 1982 mässade gravallvarligt – det är i sig inget anmärkningsvärt, det är ett gravallvarligt ämne – om världens absoluta elände, drog alltså M.I.A och producenten Diplo på för fullt i effektlådan. De drog också in ett gäng ungar (från invandrartäta Londonstadsdelen Brixton, central även för The Clash) för refrängen − lånad från Wreckx-n-Effects lattjodänga »Rump Shaker« −och tog på samma gång ett par rätt schyssta danssteg på väg mot revolutionen.

»Paper Planes« gav snabbt upphov till en rad remixer, officiella och inofficiella, från etablerade namn som 50 Cent, Freeway och Lil’ Wayne, liksom från nya som Afrikan Boy, Rye Rye och Esau Mwamwaya.

Är detta − remixer, covers, kopiering, bearbetning − i sig ett kvalitetsmått?

Kanske.

Utmärkande för samtida musik under 00-talet var ju dj-funktionens genomslag. Med ett i princip oändligt urval blev det ännu viktigare, viktigast, att sortera och kombinera. Att i det läget klippa ihop något som fler vill använda, det är ändå något visst värt.

M.I.A. och Diplo, dj:n och producenten hon samarbetat med sedan starten, båda förenade i ett intresse för musik och kultur utanför lattegetto-mittfåran (och samtidigt med en osviklig, kanske oundviklig, känsla för vad som fungerar där, mp3-bloggarna stod minst sagt på tå inför »Paper Planes«), gjorde under 00-talet kul, ja, godmodig, pop. På Kala bjöd de in rappande australiensiska aborigintioåringarna The Wilcannia Mob (i »Mango Pickle Down River«). M.I.A. reste till Indien och Trinidad, samplade Jonathan Richman, samplade Pixies, samplade Bollywoodklassiker.

De blandade hejvilt, med fast hand. Och de var kul.

M.I.A. började, under det namnet − lånat från militärens missing in action, vilket hennes far, tamilsk motståndsman och anledningen till att familjen Arulpragasam tvingades lämna Sri Lanka för London, var under perioder − som bild- och videokonstnär. Utbildad på St Martins, kompis med Justine Frischmann från britpoprockgruppen Elastica och succédesignern Luella Bartley. Hennes digitala revolutionsromantiska klipp-och-klistra-estetik, schabloner av tigrar, afrikanska batikmönster, utfrätta pixlar, en bildskärm som har spruckit upp, en hårddisk som defragmenteras, plastskrot, billiga delar som häftas snarare än fogas ihop, hjälpligt, till synes något alla kan göra, går igen i musiken.

Det ser enkelt ut, kul, det låter inte alls komplicerat.

Vore det inte för att det då och då smäller till – av skott, av blixtgeniala infall – skulle man kanske inte tänka på att det är musik som handlar om något särskilt.

Men så som M.I.A. gör det går det inte riktigt att låta bli att lyssna på vad hon har att säga.

Jenny Damberg är webbredaktör på DN På Stan. Hon har tidigare skrivit om The Essex Greens »The Late Great Cassiopia« på Nollnolltalet.se. Jenny tycker att »Paper Planes« är 00-talets åttonde bästa låt.

Lyssna också på:

M.I.A., »Bucky Done Gone« (singel & albumspår, Arular, 2005)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

M.I.A., »Galang« (singel & albumspår, Arular, 2005)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

M.I.A., »Boyz (The Twelves remix)« (remix, 2007)

Audio clip: Adobe Flash Player (version 9 or above) is required to play this audio clip. Download the latest version here. You also need to have JavaScript enabled in your browser.

Lyssna på Nollnolltalet.se-listan på Spotify! Den finns både med Lyssna också-låtar, och utan.

Etiketter: ,

Steso Songs favoritlåtar 2000-2009

Publicerat den 31 December 2009 under Intervjuer/ Vi minns 00-talet av Martin Romatowski. Inga kommentarer.

steso_songs_3_camillalindberg_thumbTio år och tio låtar. Steso Songs, Karolina Stenström, ser tillbaka på de melodier som hon lyssnade mest på under respektive år av 00-talet.

2000
Bright Eyes, »Haligh, Haligh, a Lie, Haligh«
– Jag minns inte mycket mer än att Bright Eyes ackompanjerade det jag inte minns.

2001
Mark Kozelek, »Admiral Fell Promises«
– Tonårsrum, en samling av folleburkar under sängen, »Stäppvargen«, blod, och runda vita.

2002
Blanka, »I Smell of You«
– Den mest desperata röst jag vet.

2003
Broder Daniel, »When We Were Winning«
– Malmönätter. Såg BD på KB med tejpad arm.

2004
Paddington DC, »Keep It Sharp, Let It Slip«
– Ja.

2005
Nine Inch Nails, »The Hand That Feeds«
– Stod ensam i hällregn när Nine Inch Nails spelade på Hultsfred. Tänkte att om det inte vänder nu så vänder det aldrig. Det vände.

2006
Marit Bergman, »You Can’t Help Me Now«
Steso Songs fick följa med Marit som förband.

2007
PJ Harvey, »Dear Darkness«
– Begravning för jämnårig. Lova sig själv att ta vara på livet. Inte göra det.

2008
Håkan Hellström, »För sent för Edelweiss«
– Var i Göteborg och försökte spela in en skiva på dagarna. Lyssnade på »För sent för Edelweiss« om och om och om igen på Youtube på kvällarna.

2009
Bear Quartet, »Carry Your Weight«
– »I love you, I love you, I love you. I’ll stick to that. Everything, everything, everything, everything else, I can abandon. Wherever you are, carry the weight of your life«. De orden tar vi med oss in i 2010, va?

Steso Songs, som är Karolina Stenström, är aktuell med singeln »The Worse«. Albumet Now It’s Dark släpps den 17 februari på hennes egen skivetikett Lyckan. Steso Songs spelar på nyårsfesten som Novell och Nollnolltalet.se arrangerar i kväll.


Ikväll händer det

Publicerat den 31 December 2009 under Nyheter av David Hylander. 2 kommentarer.

Idag är det den sista dagen på 00-talet.

Idag avslöjar vi vilken låt som 100 personer har röstat fram till årtiondets bästa.

Men först händer det en massa annat kul.

Klockan 18 öppnar Musikmagasinet Novells Nollnolltalet-fest på Södra Teatern i Stockholm.

Från klockan 22 börjar det hända grejer, med folk på scen och framför allt: peppande inför avslöjandet av topp 3!

Klockan 21.30 (obs! ny tid) gör personalen på Södra Teatern en bedöming om det får plats mer folk i lokalen. Om så är fallet går det att betala fullpris (250 kronor) på plats och komma in.

Klockan 23.30 publiceras blogginlägget som avslöjar vilken låt som kom på tredje plats.

Ungefär samtidigt går Elias & The Wizzkids upp på scenen på Södra Teatern. De kommer att framföra topp 3 live, i coverversioner.

Klockan 23.45 publiceras blogginlägget som avslöjar vilken låt som kom på andra plats.

Och så till slut:

Klockan 23.59 publiceras blogginlägget som avslöjar vilken låt som är nollnolltalets bästa.

Sen firar vi 2010. Och sen blir det ännu mer folk på scen!

Efter midnatt går det att komma in på Södra Teatern för 100 kronor inträde − fortfarande, förstås, om det finns plats.

Till alla er som inte kan vara med på festen: Gott nytt år! Vi ses 2019! (Skoja; vi ses om några dar. Nollnolltalet.se är inte över än.)


Presenteras av musikmagasinet Novell